Hej älskling.
Det har varit fint väder idag.
Solen värmde och det blåste nästan inte alls.
Jag beslöt mig för att gå på en promenad.
Vet inte riktigt vart jag gick, jag bara lät tankarna och fötterna gå dit dom ville...
Jag nästan njöt av att komma ut...
När jag kom hem var jag utmattad och för första gången på länge är jag inte helt grå i ansiktet. Kinderna är faktiskt rosiga.
Du skulle nog inte känna igen mig nu.
Jag har tappat flera kilon och håret är alldeles livlöst.
Jag sitter och dricker en kopp the.

Jag tog fram din favorit kopp av bara farten.

Jag satte läpparna på den sida du brukar dricka.

Sen ställde jag försiktigt tillbaka den i skåpet igen.

Jag saknar dig......
Jag fick höra att det var en massa blod på marken.
Ditt blod...
Visiret hade gått sönder, vill inte tänka på vad dom vassa delarna gjorde med ditt ansikte.
Fick höra att det var tur att du bröt nacken och inte behövde plågas...

Tur.

Tur hade det varit om du fortfarande var hos mig.

Nu har drömmarna börjat komma.
Kuratorn sa att dom skulle göra det...
Fruktansvärda drömmar...
Om dig...
Jag drömmer om olyckan.
Ibland är det jag som kör bilen och ser din kropp komma farande över motorhuven.
Ibland sitter jag bakom dig och överlever...
Du ligger där på marken och ropar efter mig men jag hinner aldrig fram...

Jag vaknar panikslagen och sträcker mig efter dig.

Men du är inte där..

Och du kommer aldrig mer att vara det.

Jag saknar dig...