Hej hej

Blev visst två inlägg idag.

Vill först börja med att tacka för dom snälla kommentarerna jag har fått om mina tavlor. Känns så kul att få uppskattning för det man gör. Så tusen tack =)

Här kommer ett litet boktips

Svärdens väktare

av Nick Perumov

Detta är en fantasy serie i den grå skalan.

Här hittar du ingen Gandalf, gulliga små hobbits eller nåt annat mysigt.

Här är det grått...

En hård verklighet där man ibland måste göra hemska saker för att skydda sig mot ännu hemskare.

Men den är fängslande..

Vacker på sitt sätt.

Jag sitter klistrad och drunknar i sidorna..

Kan inte få nog.

Om jag ska vara ärlig så när jag började läsa så tänkte jag att jaha nu har jag kastat pengarna i sjön.. (köpte dom fyra första direkt)

Men jag tvingade mig att läsa.. Jag hade ju ändå köpt eländet..

Men att boken kändes så tung var mer mitt fel än bokens.

Jag tog mig inte tid när jag började läsa utan det blev en sida här och en sida där..

Och så ska den inte läsas..

Först var jag besviken på att den inte kändes "fantasy" helt enkelt..

Kunde lika gärna ha vart olika politiska grupper eller länder i krig.

Jag var säker på att jag visste vem som var god och vem som var ond..

Men vips var alla onda..

Och vips var ingen egentligen ond...

Egentligen handlar det mer om en hård verklighet. Man gör det man gör..

Kanske inte för att man vill utan att man måste.

Låter kanske varken intressant spännande eller som trevlig läsning..

Men jag älskar den..

Sitter klistrad..

Håller på med den fjärde boken och har just beställt två till..

Skulle egentligen vilja beställa fler men en bok var i två delar och vi hittade bra den ena.. (dom ska läsas i ordning)

Så det är mitt tips till er..

Svärdens väktare..

Läs, fängslas och dröm er bort =)

 Här kommer en uppdatering som inte är fullt så trevlig som man hade kunnat hoppas.

Som några av er kanske redan vet så fick jag ruggiga nyheter i telefon i torsdags.

Inget jag kommer att gå in på närmare här.

Men det var verkligen otäcka nyheter.

Så jag har suttit klistrat vid telefonen och väntat in nyheter.

Jag har vart tvungen att hålla mig sysselsatt för så fort jag har stannat av har jag börjat grubbla och ständigt nära till tårar.

Fre när vi höll på med maten så nästan kastade jag ifrån mig tallrikarna när mobilen ringde.. Men då var det bara Ls.. Jag hade försökt nå henne innan.

Så det har varit en tung, spänd och stressig helg.

Men trots det tycke jag ändå att jag klarade mig rätt bra.

Jag har fått underbart stöd del på chatten men framförallt av min underbara älskling som verkligen har funnits där på alla sätt och vis.

Men i natt fick jag veta xakt hur hårt all oro och stress verkligen har slagit.

Egentligen skäms jag nu över att berätta det.. Känns fånigt att jag reagerade som jag gjorde..

Men inatt var det en annan femma.

Jag och G om i säng riktigt sen.

Klockan var säkert närmare halv 6 på morgonen innan jag somnade.

Så när jag vaknade efter åtta i morse så var jag mer i sömn än vaken.

Det första jag gör är förstås att vilja kolla mobilen..

Så jag reser mig upp på armen.

Men eftersom jag är så otroligt trött så är kroppen inte riktigt vaken utan armen viker sig och jag känner hur d bara knakar till i axeln..

Man brukar ju skämtsamt säga när nåt gör riktigt ont att smärta är bara förnamnet...

Men nu var det bara ett stort AARrrrrrrrrrrrrrrrrrrrgh..

För det gjorde så otroligt ont och kändes som att axeln hamnat ur sitt läge..

Jag förstod att jag var tvungen "knaka" tillbaka axeln men det gjorde för ont för att jag skulle lyckas lyfta armen så jag var tvungen hjälpa till med den andra.

Det gjorde alltså ont från axeln hela vägen ut i fingrarna.

Dessutom kändes det som om den domnade bort eller hade stickningar eller nåt.

Jag fick mer och mer panik när jag inte fick ordning på armen.

Tillslut kunde jag inte ligga kvar i sängen utan gick upp och försökte röra på armen så mycket (och försiktigt) som möjligt samtidigt som paniken bara växte..

Skulle jag vara tvungen ringa läkaren? Eller väcka G? Men vad skulle han kunna göra?

Höll noga koll på fingrarna och naglarna men färgen var lika fin som vanligt..

Men nu hade paniken mig i ett fast grepp.

Och då kraschar förstås magen....

Så jag sitter i badrummet, är kass i magen.. Är så panikslagen att jag nästan vill kräkas, pulsen skenar och jag fryser så hela jag bara skakar..

Försöker på alla sätt lugna ner mig och tänka logiskt.

Armen blir bättre men paniken släpper inte..

Inser att jag har fått en panikattack..

Men trots att jag vet det och gör allt för att slappna av och lugna ner mig så känner jag mig alldeles svag i kroppen och har frossa.

Funderar ett tag om jag ska sätta mig vid chatten men känner att jag inte kan tänka nog klart för det så jag beslutar mig för att försöka sova.

Medan jag har varit i badrummet osv så har G lagt sig över hela sängen (naturligtvis) så jag måste peta på honom och be han flytta sig lite så jag rymms..

Han vaknar förstås och hör och ser hur mycket jag fryser (både skakar och hackar tänder) så han frågar om jag fryser..

Så jag förklarar att jag har en panikattack. Omtänksam som han är frågar han om det finns nåt han kan göra.. Jag ber honom hålla om mig och det gör han...

Så jag ligger med hans arm om mig samtidigt som jag darrande av köld/panik försöker lugna ner mig.. Blir genast lugnare bara av att han håller om mig.. Men försöker oxå tänka på annat genom att minnas sång texter..

Tillslut somnar jag.

Nu känns d så fånigt när jag tänker på det och jag skäms lite..

Men det var en fruktansvärd natt.

Armen är smärtfri och har bara lite svagt obehag i det..

Men panikattacken känns än...

Har dock fått lite bättre nyheter nu ikväll så jag hoppas kunna varva ner så jag slipper såna här hemska uppleverlser igen..

Vill bara säga till min underbara älskling hur otroligt glad jag är över att han finns och hur mycket jag älskar honom.

Vill oxå tacka mina chattvänner för allt deras stöd under helgen..

Var rädda om varandra.

Livet är allt för kort.

Hej hej..

Här kommer första uppdateringen från mig på rätt länge känns det som.

Egentligen har det inte hänt så mycket.

Jag och G har pysslat lite med min dator.. Justerat mail och lite annat.. Vi spelar endel på xbox 360 och läser endel.

Jag har börjat på en rysk fantasyserie som jag kanske komer att skriva om lite senare.

Men det som har vart lite i fokus har förstått varit tatueringen.

Tänkte ni kanske var nyfikna på hur det gick med den.

Måndag förra veckan beslöt jag för att ringa vårdcentralen.

Och där fick jag tipset (över telefon) att smörja med hydrokortison kräm som finns receptfritt på apoteket. Och det fungerar! Utslagen är nästan helt borta och jag räknar med att bara behöva smörja veckan ut så är dom helt borta sen.

Men annars är d rätt dött.

Har hamnat lite i en svacka. (gör ju d ibland)

Jag blir så sabla instängd ibland.

Och det känns.

Ibland behöver man variation i livet.

Nåt kul helt enkelt.

Men jag brukar säga att det man inte har får man skaffa sig.

Så jag försöker hitta nya vägar att roa mig.

Förhoppningsvis kommer d bla innebära att jag börjar måla igen.

Tavlorna jag lägger ur  här har några år på nacken, men jag hoppas ni gillar dom.

Hoppas att hitta inspiration att börja skriva oxå.. Brukar få d när jag läser mycket.

Men största positivia (utöver G och alla mina underbara chattvänner och familjen) är att jag två mornar i rad har fått vakna till solsken och blå himmel..

Tänk vad lite ljus kan göra för humöret.

Jag vill ha vår nuuuuuu.. *S*

Hoppas hi har det bra.

Kramiz allihopa