Här kommer en uppdatering som inte är fullt så trevlig som man hade kunnat hoppas.

Som några av er kanske redan vet så fick jag ruggiga nyheter i telefon i torsdags.

Inget jag kommer att gå in på närmare här.

Men det var verkligen otäcka nyheter.

Så jag har suttit klistrat vid telefonen och väntat in nyheter.

Jag har vart tvungen att hålla mig sysselsatt för så fort jag har stannat av har jag börjat grubbla och ständigt nära till tårar.

Fre när vi höll på med maten så nästan kastade jag ifrån mig tallrikarna när mobilen ringde.. Men då var det bara Ls.. Jag hade försökt nå henne innan.

Så det har varit en tung, spänd och stressig helg.

Men trots det tycke jag ändå att jag klarade mig rätt bra.

Jag har fått underbart stöd del på chatten men framförallt av min underbara älskling som verkligen har funnits där på alla sätt och vis.

Men i natt fick jag veta xakt hur hårt all oro och stress verkligen har slagit.

Egentligen skäms jag nu över att berätta det.. Känns fånigt att jag reagerade som jag gjorde..

Men inatt var det en annan femma.

Jag och G om i säng riktigt sen.

Klockan var säkert närmare halv 6 på morgonen innan jag somnade.

Så när jag vaknade efter åtta i morse så var jag mer i sömn än vaken.

Det första jag gör är förstås att vilja kolla mobilen..

Så jag reser mig upp på armen.

Men eftersom jag är så otroligt trött så är kroppen inte riktigt vaken utan armen viker sig och jag känner hur d bara knakar till i axeln..

Man brukar ju skämtsamt säga när nåt gör riktigt ont att smärta är bara förnamnet...

Men nu var det bara ett stort AARrrrrrrrrrrrrrrrrrrrgh..

För det gjorde så otroligt ont och kändes som att axeln hamnat ur sitt läge..

Jag förstod att jag var tvungen "knaka" tillbaka axeln men det gjorde för ont för att jag skulle lyckas lyfta armen så jag var tvungen hjälpa till med den andra.

Det gjorde alltså ont från axeln hela vägen ut i fingrarna.

Dessutom kändes det som om den domnade bort eller hade stickningar eller nåt.

Jag fick mer och mer panik när jag inte fick ordning på armen.

Tillslut kunde jag inte ligga kvar i sängen utan gick upp och försökte röra på armen så mycket (och försiktigt) som möjligt samtidigt som paniken bara växte..

Skulle jag vara tvungen ringa läkaren? Eller väcka G? Men vad skulle han kunna göra?

Höll noga koll på fingrarna och naglarna men färgen var lika fin som vanligt..

Men nu hade paniken mig i ett fast grepp.

Och då kraschar förstås magen....

Så jag sitter i badrummet, är kass i magen.. Är så panikslagen att jag nästan vill kräkas, pulsen skenar och jag fryser så hela jag bara skakar..

Försöker på alla sätt lugna ner mig och tänka logiskt.

Armen blir bättre men paniken släpper inte..

Inser att jag har fått en panikattack..

Men trots att jag vet det och gör allt för att slappna av och lugna ner mig så känner jag mig alldeles svag i kroppen och har frossa.

Funderar ett tag om jag ska sätta mig vid chatten men känner att jag inte kan tänka nog klart för det så jag beslutar mig för att försöka sova.

Medan jag har varit i badrummet osv så har G lagt sig över hela sängen (naturligtvis) så jag måste peta på honom och be han flytta sig lite så jag rymms..

Han vaknar förstås och hör och ser hur mycket jag fryser (både skakar och hackar tänder) så han frågar om jag fryser..

Så jag förklarar att jag har en panikattack. Omtänksam som han är frågar han om det finns nåt han kan göra.. Jag ber honom hålla om mig och det gör han...

Så jag ligger med hans arm om mig samtidigt som jag darrande av köld/panik försöker lugna ner mig.. Blir genast lugnare bara av att han håller om mig.. Men försöker oxå tänka på annat genom att minnas sång texter..

Tillslut somnar jag.

Nu känns d så fånigt när jag tänker på det och jag skäms lite..

Men det var en fruktansvärd natt.

Armen är smärtfri och har bara lite svagt obehag i det..

Men panikattacken känns än...

Har dock fått lite bättre nyheter nu ikväll så jag hoppas kunna varva ner så jag slipper såna här hemska uppleverlser igen..

Vill bara säga till min underbara älskling hur otroligt glad jag är över att han finns och hur mycket jag älskar honom.

Vill oxå tacka mina chattvänner för allt deras stöd under helgen..

Var rädda om varandra.

Livet är allt för kort.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    In today's "in the Spotlight" I have the huge honor of having a chat with Paul Kaiser from "Kaiser and the Machines of Creation"   Hi Paul and Thank you for spending this time with us..   Who is Paul Kaiser? • I am a father of a...

  This Broken Heart   Help me heal this broken heart I don't even know where to start so many pieces on the floor I can't take this any more   Another tear another smile I turn away you don't ask why I'm silent but my hea...

  Words   Words like hammers pounded her like fists destroying her from within no bruises but still bleeding    #twitter #dikt #poem ...

  In the Shadow   In the shadow of your black soul she is freezing without knowing why dying with a smile believing this is love    #Twitter #poem #dikt   ...

  Your kiss   your kiss lingers in my memory on my lips I sigh remember and I long for the pain of your kiss goodbye to once again taste your lips when you return      #Twitter #Dikt #Poem ...