hej hej

Var d nån mer än jag som såg jane austens bokklubb igår?

Jag har sett titeln några gånger när jag har letat efter filmer men inte sett den först igår.

Såg inte hela heller.

Kändes ganska komiskt att dom samtidigt visade Bridget Jones dagbok

En film om Jane Austen böcker och en film inspirerad av en av hennes böcker.

Hur som helst så väckte d mitt läs intresse.

Så jag har tillbringat en rätt lång stund med att försöka hitta Övertalningen på nätet.

Svårare än man kan tro.

Rätt svårt att hitta böcker överlag tycker jag.

Har kollat på dom vanliga sidorna.. Men men..

Får kanske gå till bokhandeln och fråga om dom kan ta hem den..

Hoppas bara den finns i pocket.

Jag föredrar pockets.

Den tar mindre plats så man kan ta med den till fiket eller G eller nåt och så är dom iregel billigare..

Dessutom är dom bekvämare att hålla i..

Trevligare helt enkelt..

D väckte längtan efter romantik oxå. =)

Så när ska nån skriva kärleksbrev till mig?

jag bara undrar.. *S*

Ha d bäst..

kram

OJ vad jag har blivit dålig på att skriva.

Skäms på mig!

Så vad har hänt sen sist?

Tjaaaa..

Jag har shoppat lite?

Eller?

Hmmm.. När tusan va d jag gjorde d egentligen?

Hur som helst har jag shoppat två fina linnen från HM och 6par fina sockar oxå.

Jag har vart ute och promenerat lite (när vädret har tillåtit   ) chattat endel (som vanligt) umgåtts med Ls som nu är hos T i lite mer än en vecka och i vanlig ordning har jag hängt hos grannen.. Hur ska jag annars få i mig mitt dagliga kaffe? ;)

Jag har d rätt bra för tillfället..

Får lite panik saknad över vovvarna emellanåt men d är nog inte så konstigt och så har jag fått lite dödsångest.

Har börjat inse att varken jag eller min familj är odödliga..

Märkligt va??? ;)

Och är d nåt jag frukar så är d döden.

Därför behöver man aldrig oroa sig för mig..

Hur deppig jag än skulle va över nåt så har jag på tok för mycket dödsångest för att nånsin ta bort mig.. (man ska ju se d positiva i saker säger dom ju =P )

Har shoppat lite presenter till G som fyller år snart och till brorsan som fyller år snart han oxå..

Så grattis på er grabbar...       

Annars då?

Tja..

Finns inte så mycket att säga...

D är som vanligt helt enkelt...

Å andra sidan.. Är ju inte så dåligt d heller..

Eller?

Meeeeen..

OM man nu ska va petig (och d är jag ju *S*)

Så utrymme för förbättringar finns d ju alltid...

Njut av livet..

Kraaaaaaaaaaaaaaam

Jag känner att jag är på en mörk plats just nu.

Inte bara mörk.. Jag är såååååå trööööött oxå.

Jag vet inte hur jag ska orka längre.

Känns som världen blir allt mörkare oavsett hur mycket man än kämpar.

Dom brukar säga att livet är vad man gör det till..

Och det stämmer väl till en viss del antar jag.

Men det finns så många saker man inte rår på.

Dödsfall..

Sjukdom etc....

Känns som att motgångarna bara hopar sig.

Fattar inte att jag orkar bry mig längre.

Fattar inte att jag blir förvånad ens..

Fattar inte att jag fortfarande blir sårad när jag blir illa behandlad.

Nu talar jag om chatt.. Mestadels iallafall..

Jag är en privat person.

Jag släpper inte mycket info om mig själv ifråga om vad jag heter.. vart jag bor och liknande.

Sånt är jag tydlig med att förklara på en gång.

Det jag berättar om mig själv väljer jag att göra när jag känner mig redo..

Förstår inte varför folk ska ha så svårt att acceptera det.

Fattar inte att folk istället för att rycka på axlarna och säga jaha och så pratar man om nåt annat eller  går skilda vägar så  blir  många agressiva och måste göra nån sorts negativ tolkning om vem jag är.. Och personen känner mig inte ens..

Såna gånger är jag glad att jag inte säger så mycket.

Jag är på chatt för att chatta och ha skojj...

Chatt stannar för det mesta på chatt för mig.

Finns några få undantag men d är personer jag har pratat regelbundet med under en väldigt lång period.. iregel år... och jag känner att jag verkligen "känner" dom.

Förstår inte vad som är fel med det.

Jag är som jag är..

Varför får jag inte vara det?

Jag har mina skäl till varför jag inte vill ge ut så mycket..

Men jag ska inte behöva ta upp dom om jag inte vill..

Eller hur???

Varför bara inte acceptera att man tycker olika?

Man kan ju va "vänner" ändå.

Och om man tycker man inte passar som "vänner" så är d ju bara man slutar prata.

Jag förstår inte varför man måste komma med elaka kommentarer eller negativa tolkningar..

Jag hackar ju inte på deras val.

Varför ska d vara så svårt att respektera varandra????

Och alla dessa förlåt som inte betyder nåt..

Kastas ut till höger och vänster och två sekunder senare upprepas det dom just bad om ursäkt för..

Att jag bryr mig..

Att jag orkar...

Men jag vill så gärna tro gott om folk.

Jag vill så gärna ge folk en chans...

Behandla andra som du själv vill bli behandlad..

Det är nåt jag försöker leva efter även om jag nu långt ifrån alltid lyckas..

Kanske inte ens nästan..

Men d är en bra tanke tycker jag..

Fick en chock häromdagen när jag fick veta att en av sidorna jag chattar på inte är så säker som man hade kunnat tro.

Viss information som d står ska vara dold är tydligen inte det.

Känns otäckt tycker jag..

Även om många som jag kanske inte är helt ärlig så känns d otäckt när sånt läcker ut..

Det är härmed en varning till en av mina chatt kompisar som jag vet brukar läsa denna..

OM du finns på min msn behöver du inte oroa dig..

Detta är inte min hemma chatt jag syftar på utan min "nya".

Hoppas rätt person vet vilken chatt jag menar.

Jag funderar på att säga upp mitt nick där om det inte åtgärdas..

Jag har tagit upp det med en av vakterna och han skulle prata med dom som sköter chatten.

Bara hoppas d löser sig.

När jag sa åt en av dom jag brukar chatta med att jag funderar på att säga upp mitt nick så tog denne det personligt..

Fattar inte varför..

Man kan ju chatta oreggad...

Men jag är väldigt mån om mitt privatliv..

Jag vill inte att den information jag har valt att skriva ska kunna läsas av andra om jag inte valt d själv..

Jag vet inte varför d ska vara så svårt att förstå.

Kan nog tänka mig att många håller med mig där..

Man vill att det som man har valt hålla hemligt ska vara hemligt oxå..

Får se vad som händer.

Känner mig så sabla sliten.

Känner mig flera hundra år.

Vill bara gråta.

Gråter nästan redan.

Och jag saknar vovvarna..

Det gör ont i hjärtat...

Det är klart det finns ljus i mörkret... Men jag har svårt att se det just nu.

(men oroa er inte.. jag har en bra ficklampa. ;) )

Varför ska det vara så svårt att visa vänlighet?

varför ska det vara så svårt att accepter olikheter hos varandra?

Varför ska det vara så svårt att få vara sig själv?

Jag vill inte behöva ha någon mask för att dölja vad jag känner..

Jag vill inte behöva ha elefanthud för att inte bli sårad.

Det ska inte behövas.

Jag vill bara ha någon att kramas med..

Någon som kramar mig..

Någon som tänder ljuset..

Jag saknar mina vovvar..

Jag saknar glädjen.

Jag saknar hoppet..

Men även om nu detta inlägg verkar virrigt som få och mörkare än en grotta så oroa er inte..

Jag har ficklampa..

Så snart finner jag lysknappen igen.

Var rädda om varandra.

Respektera varandra.

Att älska är att leva

så lev för att älska

Gonatt

Här har ni mig igen.

Jag vet att det har dröjjt rätt länge sen jag skrev senast.

D har dock inte att göra med mig sorg över Luckie (även om jag saknar henne till tusen)

Det har helt enkelt vart så att G har vart långledig.. Från ons och hela helgen så jag har vart med honom mest..

Annars har jag vart mycket med Ls eller bara myst i värmen.

Blir lite kort inlägg för jag ska snart iväg igen..

Så vad kan jag säga?

Fre var jag trots allt iväg till stan och köpte skorna jag har dregglat efter.. Hurra för mig..

Tyvärr fick jag inte den värdiga minnesfredagen för Luckie och d förstörde rätt mycket.

Men även d är bättre nu.. Hoppas jag.

Annars finns d inte så mycket att säga..

Det är varmt varmt varmt varmt varmt..

Så bara passa på att njuta innan vintern är här igen.. *S*

Var rädda om varandra

Vårda era relationer..

Ta inte varandra för givet.

Kram

Mamma ringde idag på morgonen.

Luckie dog tidigt i morse.

Mamma hade suttit med henne några stunder.

Men det var när lillebror steg upp hon tittade på honom, sträckte på sig och gick bort.

Nu är den sista av mina bäbisar borta.

Nu finns det inget kvar av dom längre.

Minns fortfarande Lillan.

Hur jag gick och grät i skogen när jag var mobbad och hon kom springande till mig när hon hade smitit.

Lady som föddes dagen innan jag fyllde 19 och var väldens keligaste vovve.

Och Luckie.

Linslus, knasboll och ska alltid ha uppmärksamhet.

Har alltid drömt om att få en hund av deras blod.

Nu är dom alla borta.

Mina bäbisar.

Jag saknar dom så mycket.

Och jag vet att dom där hemma saknar dom säkert mer än jag.

Dom var ju våra bäbisar...

Nu är dom borta.

Pratade med mamma idag.

Hon har pratat med vetrinären och han tror Luckie kan ha cancer.

Dom ska testa en sak först, men om han hittar nåt när han undersöker henne nästa vecka så kan hon bli avlivad på fläcken.

Mamma orkar inte gå igenom en gång till d hon gick igenom med Lady.

Hon vill minnas Luckie som hon är.. Inte som Lady sjuk och härjad.

Och jag förstår henne..

Måste va så jobbigt för henne.. För dom allihopa.

Dom har ju levt med henne varje dag...

Jag har ju inte levt med  henne på flera år och jag vet hur mycket jag kommer att sörja.. Hur mycket värre är d då inte för dom?

Ingen vidare dag alls med andra ord.

Blev ingen lyckad stan visit heller..

Var inte direkt på humör om man säger så.

Dels pga magen och dels pga vovvsingen.

Provade skorna men d blev inget köp.. funderar om dom kanske va för stora (fanns ingen mindre storlek som jagkunde hitta och jag orkade inte fråga.)

Jag tog en fika.. mest för att inte förlora kontrollen över fobin men d kändes inge vidare.

Fick inte ens i mig min favvo middag med baccon.

Mår bara illa och känner mig allmänt blääääääh....

Ingen vidare dag med andra ord...

Börjar kännas som jag har sann drömmar...

Önskar bara dom kunde ha vart den trevliga sorten istället..

Vart är drömmarna om kärlek som slår in?

Varför inte få drömma om romantik och hemliga beundrare istället?

Varför bara om döden?

Jag bara undrar....

   Hejsan hej.

Vet egentligen inte vart jag ska börja.

Kanske med helgen?

Den har vart riktigt rolig.

Lör skrattade jag så mycket att jag grät om jag ska vara ärlig.

Sön var nog ingen riktigt höjdar dag som så men den hade sina små ljusglimtar.

Magen var på uselt humör och jag hade ont i ryggen.

Men G var så snäll och omtänksam hela kvällen att d gjorde att d kändes mycket bättre.

Mån började inge vidare.

Egentligen började d redan under natten.

Drömde att jag for och hälsade på där hemma..

Och när jag kommer dit så är Luckie (men såg ut som Lady) mer eller mindre döende.

Hela hon var matt och torr innifrån och ut liksom..

Som att hon var på väg att bli damm eller nåt.

Vaknade i tårar.

Så på morgonen ringde jag mamma direkt för att kolla läget.

Hade liksom räknat med att få höra att Luckie va pigg och glad osv osv osv...

Men men..

Hon har slutat äta och är på väg att magra bort nästan.

Hon är helt enkelt gammal och när Lady dog så tappade hon orken liksom.

Min lillgumma.

Är så glad över att hon var med mig och G en sommar medan vi fortfarande var ett par.

Jag har massa fina minnen när hon va en pigg och glad hund och massa gulliga foton.

Till skillnad från Lady.

Sista gången jag såg henne hade hon nästan ingen ork kvar..

Och hon stannade bara nån timme och ville i vanlig ordning inte va med på foton...

Till skillnad från Luckie som älskar kameran.. *S*

Mina bäbisar.

Men dagen var inte helt deppig.

Jag var med Ls oxå och d är ju alltid nice. =D

Hon hjälpte mig att lägga upp några byxor. D va tänkt vi skulle lägga upp 4par men d blev bara två. Ls var inte i så bra form och med tanke på att T flyttade söndag så är d ju inte särskilt konstigt.

Ls ska flytta ner hon oxå men d dröjjer.

Hon hade sen ett ärende på stan så vi gick dit.

När vi va klar ville hon ha en fika så vi smet in på "mitt" fik och satte oss där.

Då ringde en kompis till henne som råkade vara alldeles i närheten så hon kom oxå dit.

Jätte trevlig tjej som jag har träffat nångång tidigare så vi hade hur trevligt som helst.

fick oxå en komplimang för min sminkning av henne.. D va jätte kul.

Alltid kul med såna komplimanger tycker jag.

På kvällen var jag hos G som vanligt.

Och magen var på riktigt uselt humör.

Fattar inte vad d är med den..

Men d börjar oroa mig.

Än så länge har jag inte tappat kontrollen över fobin men d är nära.

Hade tänkt gå in till stan idag för att köpa skor (har längtat såååå mycket) men efter hur magen har vart d senaste två dagarna så vet jag inte om jag vågar.

Satans jävla skit liksom.

Vet inte alls varför den är så satans uppkäftig.

För jag har inte ätit nåt olämpligt..

Det har inte varit under stress.. snarare tvärt om...

Igår hade jag just fikat och satt mig till rätta i soffan med G i lugn och ro när den fick ett bryt..

Så jag vet inte.

Men d var så förr oxå när den var som jävligast..

D är ju d som är d svåra..

Att den suger utan att man har gjort nåt fel...

Jaja.. shit happens liksom...

Välkommen till mitt liv.. :S

Bara att rida ut stormen.

D går upp och d går ner.

Ikväll blir jag solo eftersom d är en mysko vecka.

Imorrn ska jag få besök av min faster och sen efter d möta G på stan.

Så detta kan mycket väl bli enda inlägget denna vecka.

OM d nu inte händer nåt förstås.. =)

Ha d bäst

Hoppar in lite snabbt för att gratta Danskarna till vinsten mot Finland.

Jösses vilken match dom gjorde.

Bara att applådera

Trevlig helg och skål från oss