Tog en titt i spegeln när jag vaknade idag och tänkte USCH!

Ibland har man bara en sån där ful dag.

Håret är gräsligt och man känner sig bara så suuuuuck liksom.

Rent allmänt grå bara.

Hade bestämt mig redan innan för att ta en promenad men jag kände mig långt ifrån sugen.

Allt var bara trisst.

Ingen ork, ingen energi och ingen gnista...

Men när jag har såna dagar brukar jag fixa utsidan så man åtminstone ser pigg ut och då brukar insidan hänga med.

Så jag målade lite mascara, lite ögonskugga och fixade ögonbrynen.

Målade lite beige läppglans och jag var redo för min promenad.

Jag kände mig fortfarande rätt ful.

Har på ett par gammla slitna rätt fula jeans som jag ska kasta i veckan.

Och till d hade jag en tshirt som inte alls passade bra till..

På med en munkjacka kolla så jag hade med xtra batterier till mp3n och så var jag på väg.

Blåste endel i början så d va lite kyligt.

Men jag får rätt fort upp värmen (trots att jag bara promenerar lungt) så snart tyckte jag nästan det var för varmt i stället.. *S*

När jag gick där och njöt av musiken så började jag tänka på hur kul jag har haft under mina promenader.

Jag har mött massor med folk när jag har vart och promenerat.

Många trevliga, endel flirtiga och vissa rent läskiga.

Men jag älskar att promenera just för att jag träffar så många människor.

När jag bodde hemma så inledningen på ett samtal en fråga om vart jag hade hundarna. (jag gick iregel med Lady och Luckie)

Nu frågas d oftas vad jag har för musik i mp3n.

En gång när jag va och gick där hemma så stod en kille med motorcyckel vid diket.

Verkade va nåt som inte funkade.

Jag övervägde en sekund att fråga om han ville ha hjälp, men jag kan inte ett dugg om motorer osv så jag lät bli.

Men strax där efter var den igång och han kom körande.

Han stannade och frågade om jag ville åka med.

Feg som jag var tackade jag nej.

Och så var d ju att ju längre vi åkte ju längre skulle jag ha att gå hem och d var efter magen pajjat...

Men jag ångrar ibland att jag var så feg..

Är nåt speciellt med motorcycklar.

Det va lite såna tankar som snurrade i huvet medan jag gick.

När jag var på väg mot min lägenhet (går i en slinga som har min lägenhet i mitten typ) så kom det körande en "bil" rätt sakta bakom mig.

Jag reagerade inte nämnvärt men sneglade ifall d va nån jag kände.

Det var d inte.

Men jag tror d va en kille jag såg på en av mina promenader förra sommaren.

Lite senare när jag passerade en återvinningsstation så var han där och lastade av grejjs.

Vi tittade på varann och jag blev allt säkrare på att d nog va samma kille från förra sommaren.

Han passerade mig sen på väg till vart han nu skulle och han vinkade.

Jag vinkade tillbaka.

Jag promenerade vidare och njöt av d härliga vädret.

Sen när jag kollade på klockan tyckte jag d va dags att gå hem.

Då hade jag strosat runt en timme nästan.

Men jag ville verkligen inte gå in riktigt än utan beslöt mig för att gå ett sista varv.

Och gissa vem som kom körande då.

Han stannade och frågade om jag ville ha hans nr.

Jag blev rätt ställd och tvärblyg och gav det märkliga svaret inte än...

Hm... Är d bara jag eller var d ett väldigt mysko svar??? *S*

Han ville prata mer men jag smet.

Inte för att han på nåt sätt verkade otrevlig eller läskig eller nåt i den stilen.

Handlade mer om att jag blev blyg och inte riktigt visste hur jag skulle reagera...

Inte än.. vem tusan svarar så???

Hur som helst så lyfte det humöret rätt mycket.

Men å andra sidan kan han ju va nån som spanar in tjejjer till höger och vänster och ger alla sitt nr.. Vad vet jag?

Men oavsett så blev jag rätt smickrad.

Tänk så d kan vända.

Ha d bäst

kram