New World

Jag har äntligen börjat skriva igen!

Jag har just påbörjat min första "riktiga" novell sen silversjöarna.

Jag vet inte riktigt vad den ska heta men förtillfället kallar jag den kalejdoskop.

Jag har massor med ideer på vad jag skulle vilja skriva.

Dels några fortsättningar till "silversjöarna" och dels några historier till "vänthallen", men jag kommer mig liksom inte för att sätta mig ner och faktiskt få upp dom.

Bristen på respons till silversjöarna fick mig att tappa självförtroende lite om jag ska vara ärlig.

Man ska ju skriva för sin egen skull.

Men jag skriver ju för att jag vill dela med mig till er.

Och när jag inte direkt fick nån respons (varken bra eller dålig) så kändes det inte som att intresset för att läsa inte fanns.

Och finns inget intresse finns heller inte egentligen nån orsak till att skriva.

För historien bär jag ju alltid med mig.

Men "kalejdoskop" är så annars mot vad jag har skrivit tidigare och så annars mot vad jag ens skulle vilja läsa eller se som film själv så jag kände utmaningen locka. :)

Den är till 99% baserad på en riktigt ruggig mardröm som jag faktiskt hade nu inatt.

Så det ska bli spännande att se vart den tar mig.

Det är ju det som är det lite intressanta när jag skriver.

Inna jag har "tagit upp pennan" så vet jag inte vart historien slutar.

Hur mycket jag än vill en sak, så kan historien skriva sig helt annorlunda. :)

Det svåra med att skriva efter en dröm är ju att när drömmen är slut så vaknar man.. men historien är inte färdig.

Så jag hoppas verkligen att jag inte fegar ur utan att jag vågar sätta mig här och se vart historien tar mig.

Jag hoppas att ni vill följa med på resan. =)

kram från jag

Kan ni gissa hur det gick?

Naturligtvis tränade jag..

Var det nån som trodde annat? :)

Själva passet gick bra.

Det kändes lite emellanåt men inget att störa sig på.

Det blev en full timme som planerat, med dom övningar jag hade tänkt.

Så får jag nån medalj nu? nope

Nån som känner sig xtra stolt? nope

Om nåt är jag bara glad det inte blev värre.

(vilket det kan ha blivit vi får se)

Träna är ungefär som att betala räkningar.

Man gör det men inte är det kul.

och ju äldre man blir desto dyrare räkning.

Eller som att beställa kläder på internet som man måste betala i förväg.. Sen håller man tummarna att man får vad man har beställt i rätt stl osv.. (för på den "här" sidan får man inga pengar tillbaka)

Jag är verkligen ett bra ansikte utåt när det kommer till träning va?

Men det är ju lite så.

iaf för mig.

Resultaten kommer ju inte på en gång. och först då får man se om ansträngningen ger utdelning. Men man håller ju kroppen i form så man klarar sig bättre när man är äldre.. Det märks väl på mig? *S*

Jag är faktiskt inte så neggo som jag verkar.

Jag är bara ingen nöjjes tränare..

Men jag gör ju det ändå.

på samma sätt som jag borstar tänderna,

diskar,

betala räkningar och alla andra måsten man har här i livet.

men får jag det resultat jag är ute efter och når min målvikt. Då jädrar lär ni få höra det. :)

Hoppas ni får en riktigt trevlig helg.

Kramiz på er

Hör och häpna, men trots att jag hade så jädra ont i ryggen/baken/svanken eller vad tusan jag ska kalla det när jag skrev igår, så gick det värsta smärtan bort så jag kunde handla med G.

Det var inte världens skönaste kanske men verkligen inte nog ont för att motivera att stanna hemma.

Men den stora frågan är...

Hur gör jag med träningen idag?

En del av mig säger självklart vila. I princip alla övningar jag har påverkar/belastar området i viss mån. Bättre att vila kanske så man inte gör saken värre eller får lika ont som igår

Andra delen av mig säger.. Du har knappt ont alls idag.. Sluta fjanta din förbenade latmask och träna. Det går säkert bra.

OM jag inte tränar kommer jag säkert må dåligt och trycka ner mig själv för att jag är lat.   

OM jag tränar och det går bra kommer jag säkert må dåligt och trycka ner mig själv för att jag ens funderade på att stå över.   

Och om det går dåligt. Tja, det vet jag ju inte än om det kommer att gå.   

Som jag sa.. jag är verkligen inte den sorten som mår "bra" av träning.

Och för att förtydliga lite..

"träningen" som jag kör nu har jag kört i flera år.. men har haft en längre paus innan våren/sommaren som jag inte brukar ha.

På våren sommaren blir det i första hand prommisar och kanske lite stretch osv på kvällen.

Och på hösten/vintern blir det i första hand inneträning med stepper, hantlar och magrullaren. Och lite situps och andra grejjer.

Och dom övningarna jag kör är många i sammarbete med sjukgymnast. :)

Tänkte jag måste låta som värsta nooben.

Men tränar för fort och får ännu ondare kanske jag måste vila längre än om jag bara vilar över helgen.

Å andra sidan.. Tränar jag inte känner jag mig vek.

Men det dummaste av allt är nog att jag ens orkar stressa upp mig över en sån struntsak egentligen.

Beslutsångest.

Så.

Måndagen som var nu i veckan berättade jag ju om min promenad.

Senare den eftermiddagen fick jag så förbenat ont i svanken.

När jag var och handlade gick jag som en 90åring.

Tisdagen var fortfarande rätt smärtsam men började bli bättre..

Jag kände att den behövde knaka till så skulle det kännas bättre..

Ons var jag nästan helt bra.

och så idag.

jag körde 40min stepper och satt på golvet med min "rullare" (en sån man brukar rulla med för att träna magen. men min variant är lite annorlunda så man kan göra andra övningar med den oxå)

Det är inte på nåt sätt tung träning utan snarare så att jag kallar den "latmasken"

Jag sitter på ändan och rullar benen med rullaren lite som en bänkpress om ni fattar.. inte tungt alls med andra ord.

(alltså jag har fötterna på handtagen på rullaren och för den fram och tillbaka.. fattar nån alls nu eller låter jag helt koko?)

Huuur som helst..

Vette tusan vad som hände..

Allt var precis som vanligt och jag funderade när det var dags att byta till andra övningar när det heeeelt utan förvarning gör så förbenat ont i ryggslutet ner mot ändan mest på vänster sida mot skinkan om ni fattar..

Det är alltså inte samma som i början av veckan.. För så har jag kännt förr även om det inte har vart så tungt..

Detta är nåt helt nytt och gör ont så inni.

Jag har så ont att jag håller andan emellanåt.

Jag fick tom messa G och säga att jag kanske inte klarar av att möta honom på stan idag.

f-n alltså.

Jag känner mig så förbenat jädra oduglig!

jag duger verkligen inte till nåt alls.

Jag är less på att alltid vara en börda och alltid fel.

var jag dum som inte vilade bort ryggen i veckan?

jag är en sån som tror på att man tränar bort saker.. inte vilar.. Nu menar jag förstås träna med måtta osv. Jag fattar inte vad jag har gjort. vet inte alls vad som är fel. får hoppas jag kan stretcha bort det över dagen så jag kan möta G.

Förbenade j-a  idiot rygg..

Dagens höjdpunkt hitils..

Testade göra kaffe med pepparkaks krydda..

MUMS

God morgon.

G upplyste mig nu på morgonen efter att ha tittat ut genom fönstret.

-Det har snöat.

Första snön.

Första halkan.

Dom första olyckorna?

Snälla säg att ni har bytt om till vinterdäck. (ni här uppe i norr iaf)

Och snälla säg att ni kör försiktigt.

Ni är inte ensam ute i trafiken.

Även om ni går oskadda ur en olycka betyder inte det att den ni krockar med klarar sig lika bra.

Var rädda om er och era medtrafikanter där ute i trafiken.

Så får vi alla fortsätta att ha en god morgon.

Det var länge sen jag skrev sist..

Hm.. känns som d blir många inlägg som börjar med den meningen och jag gissar att fler kommer det att bli.

Har hänt ändå rätt mycket i mitt liv både bra och dåligt..

Axeln är under kontroll (iallafall så länge jag lyckas sova på ett sätt där inte ryggen gör så ont), kramperna är tillbaka..

Har vart en på tok för stressig tid både av yttre faktorer och mig själv.

Men allt har nu inte vart dåligt.. =)

Många mysiga film och spel kvällar med G och vänner.

G är fortfarande min mysis och bästa vän.

Livet vore verkligen tråkigt utan honom.

Tyvärr har jag hamnat i en sån där negativ period där det känns som att inget jag gör duger varken för mig eller nån annan. Har tappat tron på mig själv.. Känns inte som jag gör nåt som räknas vare sig för mig eller nån annan..

Jag känner mig osynlig..

Som om att ifall jag försvann så skulle ingen märka nåt..

Det är faran med att gå hemma..

Man får ingen respons..

Man får ingen bekräftelse.

Och har man otur behandlas man som en börda..

Nu har jag tur nog att jag aldrig har behandlats som en börda av mina nära och kära och det älskar jag dom för..

Men ändå känner jag att jag inte riktigt räknas..

Jag gör ju inget.

Jag producerar inget..

Jag är inget..

Jag har inga barn att visa upp..

Inget jobb att få lön ifrån.

Inget alls..

Jag kan inte minnas senast jag fick en komplimang från nån.

Kan knappt minnas senast jag gav mig själv en komplimang heller..

Senast jag gjorde nåt jag verkligen var stolt över var när jag skrev min novell i 2B..

Men det verkar som d bara var jag och möjligen en till som tyckte den var nåt..

Kändes lite som om luften gick ur mig då.

Jag kände ju att WOW jag har verkligen gjort nåt bra här..

Klart att det jag skriver och målar i första hand ska vara för att JAG ska vara nöjd..

Men jag visar ju upp (och producerar för den delen) för att nå ut..

För att synas..

För att få respons..

För att få veta att jag finns på ett sätt..

Skulle d bara vara helt och hållet för min egen skull behöver jag ju inte skriva ner det..

För det finns ju i mitt huvud oavsett om jag skriver ner det eller inte.. Eller målar eller vad d nu gäller..

Jag känner lite att jag behöver få bekräftelse.

Att det jag gör har ett värde..

Å andra sidan..

Jag vill inte behöva bekräftelse från andra..

Det är inte andra människors jobb att få mig att känna att jag duger..

Jag måste ju duga för mig själv..

Oavsett vad andra säger..

Och vad är mer förnedrande att måste be nån säga nåt snällt till en?

Hade nån tyckt man var bra eller fin eller what ever så hade dom ju sagt d...

Men nu är inte mitt liv lika deppigt som jag får d att låta..

Även om det nu är så här jag mår för tillfället så är jag ganska lätt att glädja..

Behövs faktiskt inte mycket för att jag ska le..

Som nu tex..

Jag och G gjorde en beställning från Ginza.. (erkänner att jag gillar cdon bättre pga priserna) så nu har jag 9st pockets att läsa och en film att se..

Dessutom ska jag börja virka ikväll..

gjorde för nåt år sen en halsduk med matchande pannband med en virkad blomma.. Första handarbeten jag har gjort som vuxen (har seriöst tummen mitt i handen när d gäller sånt) och jag fick faktiskt komplimanger för det.

Men tyvärr visste jag inte så mycket om stickning så min fina halsduk är tyvärr på väg att remsas upp och jag kan inte rädda den..

Så ikväll har jag beslutat mig för att börja på två nya pannband med matchande halsduk..

Blir bara en halsduk men båda pannbanden kommer att matcha den..

En flicka behöver lite variation.. ;)

Hittade en relativt hyffsad förklaring på nätet om hur tusan man bär sig åt för att virka stolpar maskar osv.. (minns tyvärr inte sen senast)

Så ikväll är d film te och handarbete som gäller..

Jag önskar er alla en riktigt underbar dag..

Och kom ihåg..

Det kostar så lite att säga nåt snällt till nån..

Ps. kommer kanske lägga upp bilder på 2B om jag blir nöjd med halsduken osv

Kramiz

Sommaren är slut och hösten är här.

Hoppas ni har haft en underbar sommar med massa mysiga minnen och glada stunder.

Det har jag. =)

Har vart en riktigt härlig sommar även om den har haft sina branta dalar.

Axeln gick över.. (nästan iallafall) tyvärr har jag inte en susning om vad som hände (är rädd jag ska få ont igen så hade vart bra att veta hur jag fick till den lol)

Tyvärr släppte den aningen försent och stressen lockade fram krampkänningar vilket jag berättade tidigare.

Nu blev d inga kramper istället muterade dom med fobin så jag hade min största svacka på fler år.

I början var jag förkrossad när jag kände allt jag hade arbetat för bara försvann utan att jag kunde göra nåt.

Tur nog så hade ju smärtan i axeln försvunnit då så jag var av med den stressen och när jag påminnde mig själv att jag faktiskt har kämpat mig fram förr så kan jag göra det nu oxå.

Det svåra var att d var riktigt samma som tidigare så jag fick vara försiktig hur mycket jag pressade mig.

Det är en sabla balansgång ska ni veta.

Men nu verkar jag vara på väg att må nästan lika bra som innan jag hamnade i svackan även om jag har en bit kvar.

Det verkar som om båda mina stammis chatter har åkt på stora problem för ingen av dom har fungerat på ett bra tag.

Erkänner att mina morgnar har vart väääldigt tråkiga den senaste tiden.

Så om nån har nåt tips på nån chatt (som nu inte är den ren dejting/6chatt och inte för allt för yngre. jag är ju ändå 35)

så vore jag tacksam. =)

Har funderat mycket i sommar över mina bloggar osv.

Funderade ett tag på att köpa en ny mobil med bättre kamera så jag kan ha bättre foton i 2B men har inte ännu hittat nån som verkar vara vad jag är ute efter.

Har oxå funderat lite på mitt upplägg här.

Det känns inte som om denna blogg når fram till nån.

Och även om bloggarna i första hand är för mig så är ju tanken att jag ska nå ut... Få respons.

Framförallt med 2B.

Så jag funderar faktiskt på att lägga ner båda bloggarna hur ont det än gör.

Men det känns inte som dom ger nån nåt och då känns det som jag lika gärna kan låta bli.

Men än funderarar jag bara.

Önskar en en underbar morgon.

Kramiz från jag =)