Här kommer en uppdatering om mina p-piller.

Har just börjat på min tredje karta. Dva måndag och väntar in min tredje blödning..

Var på apoteket i veckan för att hämta ut nästa tre när jag tog upp med dom att jag har fått så riklig eller iallafall långvarig mens sen jag började dom.. Så dom rekomenderade mig att jag skulle ringa prev mottagningen för att höra vad dom säger ifall jag borde byta.. Igår kväll kom jag på att en av biverkningarna till cerazette (om än ovanlig) är utslag.

Så idag ringde jag dit. Känner dock att dom inte riktigt tog mig på allvar utan tyckte jag skulle fortsätta mina tre nästa kartor och se vad som händer.

Utslagen verkar hon skylla på tvättmedlet.. (som jag har använt utan problem i flera år). Klart det kan vara tvättmedlet.. Men nog tycker jag att det känns rimligare att det är nåt som har som känd biverkning att dom kan ge utslag orsakar utslagen än ett tvättmedel som man har använt en längre tid utan problem.. Men d äer ju bara min åsikt.. Oavsett anledning så ser jag fram emot min allergi test och vad den visar och vad dom säger.

När jag sa att  min mens var dels regelbunden och dels dubbelt så långt mot innan (nästan iallafall) så verkade hon först tro att jag gjorde uppehåll med att ta dom.. vilket jag inte gör även om dom skulle ha sagt att man kunde.. Men kan inte påstå att d känns särskilt lockande att ha mens(ink blödningar) i ca 9-11 dagar i sträck i månaden i sommar... 

Bara hoppas att d löser sig.. Och att tiden för allergi testen kommer snart.

Verkar inte heller finnas så många alternativ heller ifall jag måste byta till nåt annat.

Spiral (nej tack) eller sprutor.. Sprutorna i sig är ju inget problem men eftersom jag har så sabla svårt att ta mig så kan d i sig vara ett stoooooort problem.. Funderar allt mer på operation...

Håller tummarna att d löser sig..

Kramiz

Googlade större delen av dagen igår för att höra vad folk hade att säga om att byta från p-piller till cerazette..

Och snacka resultat jag hittade..

Verkar antingen vara en gåva från himlen eller ett levande h-vete.

Vissa fick inga biverkningar what so ever medan andra fick värsta finnarna.. gick upp massor i vikt och nån stackare blödde i månader och värsta humörsvängningarna.

Verkade inte göra nån skillnad om dom hade haft andra preventivmedel utan biverkningar.

verkar verkligen vara totalt individuellt..

Så bara hålla tummarna och hoppas att jag är en av dom som har tur..

För att ha massa finnar.. gå upp hur mycket som helst i vikt.. gråta för ingenting och ha mens i månader... Nääää inget för mig..

Har dock märkt att hyn har sett bättre dagar.. Men ÄN är d ingen katastrof..

Hoppas d går bra.. Hoppas hoppas hoppas...

Sköt om er =)

Hej.

Här kommer ett tjejinlägg.

Som vissa av er vet har jag bytt från p-piller (trinordiol28/trionetta till minipiller (cerazette) och jag är lite orolig över biverkningarna där emellan.. P-piller innehåller ju två hormon östrogen och gestagen..  Medan minipiller bara innehåller gestagen.

Vad händer i kroppen när man slutar med östrogenet? jag har käkat sen jag var typ 18 är nu 34 så d är ju nästan halva mitt liv..

Och biverkningar sker dom även om man byter från p-piller till minipiller eller är d mer bara om man inte har haft nåt annat tidigare?

Har googlat som tusan men verkar inte hitta svar på d jag söker..

Har hört att vissar har fått acne och jag som brukar ha nån enstaka finne har märkt att min hud börjar se lite jobbig ut.. (säkert bara jag som märker d än men ändå)

Jag har nu käkat cerazette i 13dagar. Kanske tar längre än så innan diverse biverkningar börjar visa sig?

Tycker jag har börjat svettas xtra mycket oxå.. Men d kanske bara beror på att min lägenhet börjar bli varm?

Frågorna är många svaren är få.

Så snälla om det är nån som har erfarenhet snälla skriv

 Här kommer en uppdatering som inte är fullt så trevlig som man hade kunnat hoppas.

Som några av er kanske redan vet så fick jag ruggiga nyheter i telefon i torsdags.

Inget jag kommer att gå in på närmare här.

Men det var verkligen otäcka nyheter.

Så jag har suttit klistrat vid telefonen och väntat in nyheter.

Jag har vart tvungen att hålla mig sysselsatt för så fort jag har stannat av har jag börjat grubbla och ständigt nära till tårar.

Fre när vi höll på med maten så nästan kastade jag ifrån mig tallrikarna när mobilen ringde.. Men då var det bara Ls.. Jag hade försökt nå henne innan.

Så det har varit en tung, spänd och stressig helg.

Men trots det tycke jag ändå att jag klarade mig rätt bra.

Jag har fått underbart stöd del på chatten men framförallt av min underbara älskling som verkligen har funnits där på alla sätt och vis.

Men i natt fick jag veta xakt hur hårt all oro och stress verkligen har slagit.

Egentligen skäms jag nu över att berätta det.. Känns fånigt att jag reagerade som jag gjorde..

Men inatt var det en annan femma.

Jag och G om i säng riktigt sen.

Klockan var säkert närmare halv 6 på morgonen innan jag somnade.

Så när jag vaknade efter åtta i morse så var jag mer i sömn än vaken.

Det första jag gör är förstås att vilja kolla mobilen..

Så jag reser mig upp på armen.

Men eftersom jag är så otroligt trött så är kroppen inte riktigt vaken utan armen viker sig och jag känner hur d bara knakar till i axeln..

Man brukar ju skämtsamt säga när nåt gör riktigt ont att smärta är bara förnamnet...

Men nu var det bara ett stort AARrrrrrrrrrrrrrrrrrrrgh..

För det gjorde så otroligt ont och kändes som att axeln hamnat ur sitt läge..

Jag förstod att jag var tvungen "knaka" tillbaka axeln men det gjorde för ont för att jag skulle lyckas lyfta armen så jag var tvungen hjälpa till med den andra.

Det gjorde alltså ont från axeln hela vägen ut i fingrarna.

Dessutom kändes det som om den domnade bort eller hade stickningar eller nåt.

Jag fick mer och mer panik när jag inte fick ordning på armen.

Tillslut kunde jag inte ligga kvar i sängen utan gick upp och försökte röra på armen så mycket (och försiktigt) som möjligt samtidigt som paniken bara växte..

Skulle jag vara tvungen ringa läkaren? Eller väcka G? Men vad skulle han kunna göra?

Höll noga koll på fingrarna och naglarna men färgen var lika fin som vanligt..

Men nu hade paniken mig i ett fast grepp.

Och då kraschar förstås magen....

Så jag sitter i badrummet, är kass i magen.. Är så panikslagen att jag nästan vill kräkas, pulsen skenar och jag fryser så hela jag bara skakar..

Försöker på alla sätt lugna ner mig och tänka logiskt.

Armen blir bättre men paniken släpper inte..

Inser att jag har fått en panikattack..

Men trots att jag vet det och gör allt för att slappna av och lugna ner mig så känner jag mig alldeles svag i kroppen och har frossa.

Funderar ett tag om jag ska sätta mig vid chatten men känner att jag inte kan tänka nog klart för det så jag beslutar mig för att försöka sova.

Medan jag har varit i badrummet osv så har G lagt sig över hela sängen (naturligtvis) så jag måste peta på honom och be han flytta sig lite så jag rymms..

Han vaknar förstås och hör och ser hur mycket jag fryser (både skakar och hackar tänder) så han frågar om jag fryser..

Så jag förklarar att jag har en panikattack. Omtänksam som han är frågar han om det finns nåt han kan göra.. Jag ber honom hålla om mig och det gör han...

Så jag ligger med hans arm om mig samtidigt som jag darrande av köld/panik försöker lugna ner mig.. Blir genast lugnare bara av att han håller om mig.. Men försöker oxå tänka på annat genom att minnas sång texter..

Tillslut somnar jag.

Nu känns d så fånigt när jag tänker på det och jag skäms lite..

Men det var en fruktansvärd natt.

Armen är smärtfri och har bara lite svagt obehag i det..

Men panikattacken känns än...

Har dock fått lite bättre nyheter nu ikväll så jag hoppas kunna varva ner så jag slipper såna här hemska uppleverlser igen..

Vill bara säga till min underbara älskling hur otroligt glad jag är över att han finns och hur mycket jag älskar honom.

Vill oxå tacka mina chattvänner för allt deras stöd under helgen..

Var rädda om varandra.

Livet är allt för kort.

Igår var det måndags ångest idag är jag bara sååå sliten.

Hoppades efter den inre gråa dag jag hade igår att efter en kväll hos G och en uppryckning på chatten att jag skulle vara mitt vanliga muntra jag idag.

Hade jätte trevligt på chatten igår..

Visst finns det alltid nån mupp men överlag så var d riktigt trevligt..

Men sen var d dags att logga ut och hoppa över till min älskling..

Kände mig faktist riktigt munter då.

Men när jag höll på att göra mig i ordning så ringde mobilen..

Det var Sk (har beslutat att kalla killen jag har haft problem med via sms för Sk.. )

Jag blev jätte glad att det var han.

Vi hann inte surra nåt på chatten under kvällen men när vi har pratat annars den senaste tiden har det vart riktigt trevligt.

Så ni kan ju gissa hur jag kände mig när han var otrevligt från start.

Man kan inte försvara sig mot nåt man inte har gjort till nån som inte lyssnar...

Nån vars enda mål är att säga hur lite man betyder och hur mycket han avskyr en...

Och han ville aldrig prata med mig igen..

Jag sa att jag respekterade hans önskan och vi la på..

Strax där efter ringde han igen.. (hade fortfarande inte hunnit lämna lägenheten)

Jag vet inte riktigt vad han sa för jag var fortfarande chockad över det första samtalet och hade ont i magen när han ringde nu...

Men om jag fattade saken rätt så ångrade han sina hårda ord men inte meningen bakom dom och ville inte ha någon som helst kontakt via mobilen på minst ett halvår...

Fanns inte så mycket att säga..

Jag mådde så dåligt att jag grät..

Hade man haft nån dispyt eller gräl eller missförstånd eller nåt som gått att lösa hade d varit en sak..

Men när man får en massa skit för absolut ingenting helt apropå så blir man förkrossad...

Nu vet jag att d är lätt att tro att jag har säkert visst gjort nåt.. Varför skulle han annars vräka ur sig såna saker? Jag har säkert gjort mig förtjänt av d han sa på säkert nåt sätt...

Men nej...

Kanske blir enklare att förstå om jag säger att han kämpar mot inre demoner osv.

En vän med problem helt enkelt.

Jag försökte hindra tårarna medan jag gick till G..

Lyckades inte direkt men nog för att han inget skulle märka.

Ville inte börda honom med mina problem.

Men jag kände tillsist att jag var tvungen berätta eftersom jag kände mig så osocial.

Ville inte att G skulle tro d var för nåt han hade gjort.

Han sa han inte hade märkt att jag grät..

Om jag går efter vad jag tror (så döm inte honom efter d jag skriver eftersom d är mina tankar) så "vill" han inte se om jag mår dåligt..

Helt enkelt för att han vill att jag ska må bra och vara glad..

Och om jag är ledsen så känner han sig hjälplös för det finns inte så mycket han kan göra.. Känns lite som det är en killgrejj.... Känns som om killar tycker att dom måste "göra" nåt för att hjälpa.. Nåt konkret.. Dom förstsår inte alltid att ibland är det enda man behöver är att få gråta ut i famnen på nån man älskar..

Kände mig naturligtvis mycket bättre redan efter ett tag hos min älsklig...

Men vem skulle inte d? ;)

Men så ringde mobilen igen..

Jag började må illa när jag såg vem det var...

Sk förstås..

Visste inte vad jag skulle vänta mig..

Denna gång var d inte för att skälla ut mig utan för att be om hjälp.

Vilken vändning va?

Tydligen var jag inte den enda som råkat på honom igår så han hade hamnat i klistret och bad om hjälp.

Jag kunde dock inte hjälpa eftersom jag var hos G och därmed upptagen.

Jag tror han blev arg men han sa inget.

Hade faktiskt krampkänningar under kvällen..

Ett dåligt tecken..

Jag stängde av mobilen när vi skulle sova..

Inte bara för min skull utan även för Gs.. Han ska ju faktist upp och jobba.

Jag är glad jag köpte min nya mobil med spärr funktioner.. Har jag otur kommer jag få användning för den.

Jag vet inte vad jag ska göra med Sk..

Jag är inte typen som överger sina vänner... Även en sån gång...

Kanske för att jag känner mig ofta så ensam och övergiven själv..

Jag vet ju att han egentligen inte menar d han säger..

Att han slåss mot sina inre demoner och att jag bara hamnar i vägen.

Men jag då?

Jag vet inte..

Just nu funderar jag om jag är en bra vän som finns där i ur och skur eller bara patetisk som inte ber honom fara och flyga.

När allt är bra är han ju en toppen vän..

En av mina äldsta och bästa chattvänner..

Men vips så slår d om och man får ta emot all galla han har inomsig..

Börjar han skicka hotfulla och aggressiva sms igen kan jag ju alltid spärra honom..

Och det känns skönt..

Men mest av allt vill jag ju att han finner balans så han är den vän jag har lärt känna och bryr mig om...

Nu är d dags för mig att gå ner och slåss med tvätten igen..

Naturligtvis så efter en tung gårdag.. en natt full i mardröm så är d ju självklart att enda gången man verkligen har mycket tvätt så är ena maskinen sönder.. *S*

Va rädda om varandra.

kramiz

Länge sen jag var här.

D beror helt enkelt på att G har semester så jag har mer eller mindre bott hos honom.

Förtillfället ons-fre nästa vecka är han dock hos sina föräldrar så nu passar jag på att uppdatera lite.

Även om nu detta inlägg inte blir nån direkt uppdatering..

Mer tankar.

Utan sällskap så har det blivit långa dagar så jag har sysselsatt mig med att bla se filmer. (har just fått hem ett gäng jag har beställt.)

Kanske dock lite fel tema att välja när jag är solo..

Kärlek..

I förrgår såg jag förnuft och känsla med bla kate winslet

igår såg jag Catherine Cooksons the girl

och idag blev d den första sex and the city filmen.

Och när jag såg den var det första gången på riktigt länge som jag kände mig verkligt singel.

Ensam.

Längtande.

Satt och funderade över mina egna rädslor när det tog slut med Big och Carrie och hon var tvungen att flytta.

Jag är en drömmare..

Jag längtar.

Fantiserar.

Planerar.

Men längre än så går d inte.

Jag får panik bara jag tänker tanken att nångång flytta ihop med någon.

För i min värld så tar alla förhållanden slut.

Och vad händer då?

Måsta flytta..

Dela upp allt..

Vem äger vad...

Alla saker har massa minnen...

Det var nog hemskt när d tog slut med G.

Vi tillbringade den natten med att packa ihop grejjer..

Bära hem hans dator som jag hade fått låna av honom.. Han sa jag kunde behålla den men d klarade jag inte av.. (var dessutom med ubuntu och jag klarar inte alla uppdateringar själv heller)

Och en jätte vacker möbel jag fått av honom..

Nu när vi är vänner så har jag tagit tillbaka vissa saker.. (har en egen dator som pappa hjälpte mig med) Men möbeln står här och vissa smycken har jag oxå..

Men allt kunde jag inte ta tillbaka..

Armbandet jag har på mig är med länkar man kan pussla ihop själv och alla romantiska fick han behålla.. Gjorde för ont..

Och alla söta nallar osv som jag fått fick han oxå tillbaka.. (har kvar en kalle *S*)

Jag är nog väldigt rädd av mig..

Vågar egentligen inte..

Men d tror inte folk om mig..

Dom tror jag är en som vågar..

Att jag är en som tar för mig...

Men d stämmer bara om jag hoppar i med båda fötterna först utan att hinna kolla vart jag landar..

Eller om nån "tvingar" mig in i nåt...

Jag var förlovad i min ungdom..

Enda anledningen jag lyckades med d var nog för att jag va säker på att killen skulle få kalla fötter och ångra sig...

Men d gjorde han inte...

Var nära jag gjorde d.. *L*

Var inte så att jag inte älskade honom..

Han var min första stora kärlek.

Jag var bara rädd..

Att bli sviken.

Lämnad.

Lurad.

Bedragen.

Förhållanden håller ju inte.

Bara se på statistiken.

Otrohet..

Gå bakom varandras ryggar..

Ta ut sin frustration på varandra..

Såra varandra...

Men jag är en Drömmare

romantiker.

Jag har ett stort hjärta med massor av kärlek att ge..

Och massa utrymme för att få oxå..

Så om rätt person frågar..

Om rätt person vill vara i en relation med mig..

Om rätt person vågar med mig...

Då blundar jag och hoppar i med båda fötterna...

För att älska är att leva

före

efter