Jag känner att jag är på en mörk plats just nu.

Inte bara mörk.. Jag är såååååå trööööött oxå.

Jag vet inte hur jag ska orka längre.

Känns som världen blir allt mörkare oavsett hur mycket man än kämpar.

Dom brukar säga att livet är vad man gör det till..

Och det stämmer väl till en viss del antar jag.

Men det finns så många saker man inte rår på.

Dödsfall..

Sjukdom etc....

Känns som att motgångarna bara hopar sig.

Fattar inte att jag orkar bry mig längre.

Fattar inte att jag blir förvånad ens..

Fattar inte att jag fortfarande blir sårad när jag blir illa behandlad.

Nu talar jag om chatt.. Mestadels iallafall..

Jag är en privat person.

Jag släpper inte mycket info om mig själv ifråga om vad jag heter.. vart jag bor och liknande.

Sånt är jag tydlig med att förklara på en gång.

Det jag berättar om mig själv väljer jag att göra när jag känner mig redo..

Förstår inte varför folk ska ha så svårt att acceptera det.

Fattar inte att folk istället för att rycka på axlarna och säga jaha och så pratar man om nåt annat eller  går skilda vägar så  blir  många agressiva och måste göra nån sorts negativ tolkning om vem jag är.. Och personen känner mig inte ens..

Såna gånger är jag glad att jag inte säger så mycket.

Jag är på chatt för att chatta och ha skojj...

Chatt stannar för det mesta på chatt för mig.

Finns några få undantag men d är personer jag har pratat regelbundet med under en väldigt lång period.. iregel år... och jag känner att jag verkligen "känner" dom.

Förstår inte vad som är fel med det.

Jag är som jag är..

Varför får jag inte vara det?

Jag har mina skäl till varför jag inte vill ge ut så mycket..

Men jag ska inte behöva ta upp dom om jag inte vill..

Eller hur???

Varför bara inte acceptera att man tycker olika?

Man kan ju va "vänner" ändå.

Och om man tycker man inte passar som "vänner" så är d ju bara man slutar prata.

Jag förstår inte varför man måste komma med elaka kommentarer eller negativa tolkningar..

Jag hackar ju inte på deras val.

Varför ska d vara så svårt att respektera varandra????

Och alla dessa förlåt som inte betyder nåt..

Kastas ut till höger och vänster och två sekunder senare upprepas det dom just bad om ursäkt för..

Att jag bryr mig..

Att jag orkar...

Men jag vill så gärna tro gott om folk.

Jag vill så gärna ge folk en chans...

Behandla andra som du själv vill bli behandlad..

Det är nåt jag försöker leva efter även om jag nu långt ifrån alltid lyckas..

Kanske inte ens nästan..

Men d är en bra tanke tycker jag..

Fick en chock häromdagen när jag fick veta att en av sidorna jag chattar på inte är så säker som man hade kunnat tro.

Viss information som d står ska vara dold är tydligen inte det.

Känns otäckt tycker jag..

Även om många som jag kanske inte är helt ärlig så känns d otäckt när sånt läcker ut..

Det är härmed en varning till en av mina chatt kompisar som jag vet brukar läsa denna..

OM du finns på min msn behöver du inte oroa dig..

Detta är inte min hemma chatt jag syftar på utan min "nya".

Hoppas rätt person vet vilken chatt jag menar.

Jag funderar på att säga upp mitt nick där om det inte åtgärdas..

Jag har tagit upp det med en av vakterna och han skulle prata med dom som sköter chatten.

Bara hoppas d löser sig.

När jag sa åt en av dom jag brukar chatta med att jag funderar på att säga upp mitt nick så tog denne det personligt..

Fattar inte varför..

Man kan ju chatta oreggad...

Men jag är väldigt mån om mitt privatliv..

Jag vill inte att den information jag har valt att skriva ska kunna läsas av andra om jag inte valt d själv..

Jag vet inte varför d ska vara så svårt att förstå.

Kan nog tänka mig att många håller med mig där..

Man vill att det som man har valt hålla hemligt ska vara hemligt oxå..

Får se vad som händer.

Känner mig så sabla sliten.

Känner mig flera hundra år.

Vill bara gråta.

Gråter nästan redan.

Och jag saknar vovvarna..

Det gör ont i hjärtat...

Det är klart det finns ljus i mörkret... Men jag har svårt att se det just nu.

(men oroa er inte.. jag har en bra ficklampa. ;) )

Varför ska det vara så svårt att visa vänlighet?

varför ska det vara så svårt att accepter olikheter hos varandra?

Varför ska det vara så svårt att få vara sig själv?

Jag vill inte behöva ha någon mask för att dölja vad jag känner..

Jag vill inte behöva ha elefanthud för att inte bli sårad.

Det ska inte behövas.

Jag vill bara ha någon att kramas med..

Någon som kramar mig..

Någon som tänder ljuset..

Jag saknar mina vovvar..

Jag saknar glädjen.

Jag saknar hoppet..

Men även om nu detta inlägg verkar virrigt som få och mörkare än en grotta så oroa er inte..

Jag har ficklampa..

Så snart finner jag lysknappen igen.

Var rädda om varandra.

Respektera varandra.

Att älska är att leva

så lev för att älska

Gonatt

 

hollywood

24 maj 2010 15:49

hejsan
hoppas du hittar lysknappen snart.
*kram*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    In today's "in the Spotlight" I have the huge honor of having a chat with Paul Kaiser from "Kaiser and the Machines of Creation"   Hi Paul and Thank you for spending this time with us..   Who is Paul Kaiser? • I am a father of a...

  This Broken Heart   Help me heal this broken heart I don't even know where to start so many pieces on the floor I can't take this any more   Another tear another smile I turn away you don't ask why I'm silent but my hea...

  Words   Words like hammers pounded her like fists destroying her from within no bruises but still bleeding    #twitter #dikt #poem ...

  In the Shadow   In the shadow of your black soul she is freezing without knowing why dying with a smile believing this is love    #Twitter #poem #dikt   ...

  Your kiss   your kiss lingers in my memory on my lips I sigh remember and I long for the pain of your kiss goodbye to once again taste your lips when you return      #Twitter #Dikt #Poem ...