Hej älskling.
Vet inte vart jag ska börja nånstans.
Vi begravde dig för några dagar sedan.
Det va fint väder och du fick en fin plats.
Jag kan fortfarande inte förstå att du är död.
Jag är glad att du inte led, men jag var inte hos dig... Förlåt.
DET GÖR SÅ ONT...
Jag fick ju inte ta farväl.
Det gör så ont, så ONT...
Mitt hjärta slår, men det känns som en stor del av det är sten.
Är du arg på mig för att jag inte var hos dig?
Det var mitt fel....
Om jag bara inte varit sen hade det aldrig hänt...
Det gör så ont. Oh, Gud, det gör så ont, så ont, SÅ ONT....
Det var kuratorn på sjukhustet som föreslog att jag skulle skriva till dig.
Jag kommer inte ihåg varför.
Sen du försvann glömmer jag saker hela tiden.
Ibland glömmer jag bort att stiga upp på morgonen.
Jag måste påminna mig själv om att andas.
Jag saknar dig!
Du var allt jag hade...
Jag älskar dig!
Jag kommer alltid att älska dig!
Tänker på dig...
Puss...