Hej älskling.
Jag var hos kuratorn idag.
Lyckades pressa fram några glada miner så att han inte skulle gnälla.
Det var mitt sista samtal. Han gjorde ändå ingen nytta...
Jag har fortfarande inte packat undan dina kläder.
Det dröjer nog länge än.
Jag är inte redo att städa bort dig ur mitt liv.
Du var mitt liv...
Iallafall den delen av det som gjorde mig mest lycklig...
När kistan sänktes ner i marken följde en stor del av mig med...
Ingen har nånsin fått mig att känna som du.
Du blev aldrig arg eller sur för att jag hade så svårt att lita på dig och våga släppa in dig i mitt liv...
Inte ens när jag sökte gräl för att skrämma bort dig så släppte du taget.
Du såg rakt igenom mig och såg hur rädd jag var...
För att lita på dig...
För att älska....
För att våga...
Du höll bara om mig...
Och älskade mig...
Tills all min rädsla var borta....
Det måste verkligen ha varit ödet som förde i hop oss.
Jag va just på väg att gå hem när vi träffades.
Våra ögon möttes över en kass låt och vi himlade samtidigt med ögonen...
Vi skrattade och gick till ett bord och satte oss att surra som om vi var gammla vänner.
Jag har aldrig kännt sån samhörighet med nån förr....
Sen när dom spelade kvällens sista låt så dansade vi tätt intill varann...
Då visste jag fortfarande inte vad du hette.
Två halvor av ett helt...
Så kändes det...
Vad fånigt det låter...
Hade jag vetat hur kort tid tillsammans vi skulle få hade jag inte slösat bort så mycket av den på att vara rädd för att älska dig...
Jag kommer ihåg hur blyg jag var när jag träffade din mamma för första gången.
Jag borde kanske ringa henne.
Det var ett tag sen...
Två halvor av ett helt....
Nu är jag ensam...
Saknar dig...

Hej älskling.
Det har regnat hela dan och tunga moln glider sakta förbi.
Satte mig vid köksfönstret med en kopp kaffe och tittade ut.
När jag kollade på klockan hade det gått tre timmar och kaffet var kallt.
Några av dina jobbar kompisar kom förbi idag.
Gav mig en blombukett och hade med sig fika.
Dom pratade om dig.

Dom hade så många historier. Vissa roliga andra som bara visade hur mycket dom gillar dig och saknar dig.

Dom stannade inte så länge.
Det var roligt att dom kom men det var skönt när dom for.
Det är kallt inom mig.
Kom och värm mig älskling.
Snälla..... Kom tillbaka.....
Jag orkar inte mer...
Utan dig....
Snälla....
Ta mig med dig....
Jag känner mig så tom...
Du är ju min bästa vän.

Min inspiration.

Du fick mig att öppna mig för dig och din familj.
Din kärlek förändrade mig...
Sen var du borta....
Jag fryser...

Hej älskling.
Det har varit fint väder idag.
Solen värmde och det blåste nästan inte alls.
Jag beslöt mig för att gå på en promenad.
Vet inte riktigt vart jag gick, jag bara lät tankarna och fötterna gå dit dom ville...
Jag nästan njöt av att komma ut...
När jag kom hem var jag utmattad och för första gången på länge är jag inte helt grå i ansiktet. Kinderna är faktiskt rosiga.
Du skulle nog inte känna igen mig nu.
Jag har tappat flera kilon och håret är alldeles livlöst.
Jag sitter och dricker en kopp the.

Jag tog fram din favorit kopp av bara farten.

Jag satte läpparna på den sida du brukar dricka.

Sen ställde jag försiktigt tillbaka den i skåpet igen.

Jag saknar dig......
Jag fick höra att det var en massa blod på marken.
Ditt blod...
Visiret hade gått sönder, vill inte tänka på vad dom vassa delarna gjorde med ditt ansikte.
Fick höra att det var tur att du bröt nacken och inte behövde plågas...

Tur.

Tur hade det varit om du fortfarande var hos mig.

Nu har drömmarna börjat komma.
Kuratorn sa att dom skulle göra det...
Fruktansvärda drömmar...
Om dig...
Jag drömmer om olyckan.
Ibland är det jag som kör bilen och ser din kropp komma farande över motorhuven.
Ibland sitter jag bakom dig och överlever...
Du ligger där på marken och ropar efter mig men jag hinner aldrig fram...

Jag vaknar panikslagen och sträcker mig efter dig.

Men du är inte där..

Och du kommer aldrig mer att vara det.

Jag saknar dig...