Det är nog inte många som vet, men för väldigt länge sen så var detta ett mycket mindre samhälle än det är nu..
Kanske inte låter så underligt för på den tiden var de flesta samhällena mindre än dom är nu...
Men detta samhälle bar på en hemliget...
Egentligen var det nog ingen hemlighet utan hade helt enkelt blivit så eftersom det kom så få besökare utifrån..
Hemligheten var att djupt inne i skogen fanns en sjö...
Det var en vacker liten sjö, inramad av den täta skogen och underbara små skogsstjärnor..
På den spegelblanka ytan guppade stora, vackra näckrosor.
Det va en fridfull och vacker plats...
Trollsjön kallade dom den, för det vilade trolldom över sjön...
Men det var nog mer en välsignelse än trolldom.
Det var iallafall välsignad man kände sig när man kom där ifrån...
Om man bar på en längtan, eller hade en innerlig önskan så letade man sig dit...
Och även om man inte fick sin önskan uppfylld så kände kände man sig alltid välsignad när man kom därifrån och den känslan bar man med sig resten av livet..
Om byggdens barn gick vilse så berättade dom alltid sen hur dom hittat sjön och därefter genast funnit stigen hem igen..
Dom sa att stigen vart nästan upplyst av alla skogsstjärnor och hur dom hade hört skratt klinga mellan träden..
Det var det förstås inget man egentligen trodde på, men barnen var alltid oskadda och höll en skogsstjärna i handen...
Och om man hade tur, riktigt tur och kom till sjön vid precis rätt tidpunkt...
När solen just höll på att vakna och det låg dimma över sjön efter en natt av fullmåne,
Då kunde man se hur älvor dansade runt sjön till skogens egen melodi...
Och om man var riktigt modig och vågade sig ändå fram, så delade älvorna och sjön med sig av sin glädje, kärlek och frid....
Nånting som förändrade en för alltid...
Man kunde alltid se vem som fått se sjöns fulla hemlighet, för över den personen vilade en särskild glans...
En särskild glimt i ögat...
En inre frid som spred sig till de som var närmast.
Men det var långt ifrån alla som hittade dit...
Hur mycket man än försökte så fann man bara sjön om sjön själv tillät det...
Men det va länge sen nu..
Med tiden förvandlades sjön till ett minne, sen en myt och sen bara bortglömd...
Där det lilla sammhället en gång låg finns det nu en stad...
Människor som stressar runt och sliter ut sig i onödan..
Skogen är försurad och skövlad...
Men sjön finns fortfarande där...
Väntar på att nån ska finna den...
Och kommer man tillräckligt nära vid fullmåne kan man höra hur älvorna skrattar och dansar runt sjön..

Nu är jag här igen =)

Och nu ska ni få höra.

Som jag sa igår så hade jag kvällen innan den chattat som vanligt och då råkat på en kille som blev "sur" för att jag inte uppskattade hans inledning som jag fann opassande ytlig.

(Jamenar.. IRL går man ju inte direkt fram till folk och säger hej va snygg du är...)

Hur som helst så igår när jag chattade igen så va han där.

Och döm av min förvåning (och stora glädje) när han tog kontakt och bad om ursäkt för kvällen innan.

Jag accepterade genast ursäkten och bad oxå om usäkt ifall jag vart onödigt grinig.

Ja menar.. Hur många i dagens samhälle (och framförallt på chatt) ber om usäkt?

Så vi startade om, och jag måste säga.. Det va en riktigt trevlig kille.

Surrade med honom hur länge som helst och hade verkligen jätte trevligt.

Så ibland är inte det första intrycket alltid d rätta. =)

Tack och lov för d.

Och för mig så var d självklart jag gav honom "en ny chans", jamenar.. Vem tusan är perfekt? Inte jag iallafall...

Annars har jag inte så mycket att säga.

Ingen direkt huvudvärk idag skönt nog.

Men vädret är fortfarande grått och trisst.

Jag har tränat och diskat osv.. men annars är d tvn som har hägrat.. Eller dvdn egentligen.. Ser nu sista delen av stolthet och fördom =)

Älskar boken, älskar serien.. Men filmen.. suuuuck

Funderar på att börja föra över dikter och noveller från mina andra bloggar.

Vill ju att eventuella nya läsare ska få se dom.

Börjar nog föra över redan idag. =)

Funderar oxå på att göra en lösenordsskyddad katergori.

Vissa saker jag har tänkt skriva kanske inte passar för dom yngre bloggarna.

Det var fördelen med min förra blogg.. Där kunde man sätta en vuxen spärr..

Inte nu för att jag brukar skriva så mycket "vuxet" men d är oxå delvis pga att jag är rädd för att vissa ska finna d opassande.

Annars har jag glädjen att berätta för er som inte redan vet att I huvet på grodan fortfarande är kvar.. Så bara hoppa in till vaniljgrodan och läs =)

Har saknat dig gumman.

(jag trodde ju hon hade slutat så jag slutade läsa.. lurad.. *S*)

Nu ska jag fixa vidare.

Ha d bäst.

Puss