Har du nångång tänkt på vad d egentligen innebär att säga förlåt?

Många förknippar kanske att måsta säga förlåt med när man va liten och man blev utskälld av sina föräldrar och tvingades säga förlåt.

Och många gånger kanske det inte ens var en själv som gjort nåt fel.

Det kanske egentligen var syrran/brorsan eller kompisen som började.. ;)

Men att kunna säga förlåt är så mycket mer än så.

Att säga förlåt innebär att man tar ansvar för sina handlingar.

Kanske därför många har så svårt för det.

Man vill inte känna sig ansvarig för att man har orsakat nångon smärta och därför slår man det ifrån sig och kanske försöker rättfärdiga sitt handlande med att den andra personen bara är känslig..

Var väl inte så stor grejj egentligen?

Så varför hetsa upp sig?

Och finns det inget att hetsa upp sig över så har man alltså ingen anledning att ta på sig ansvaret och säga förlåt.

Att säga förlåt är att göra sig utsatt.

Man måste inse att man har gjort nån illa (oavsett hur oavsiktligt det kanske var) och sen så kanske dom säger nej.

Dom kanske inte förlåter en.

Och då står man där blottad och ångerfull och mår dåligt själv.

För mig är förlåt något viktigt.

Att någon säger förlåt om dom gjort en ledsen eller behandlat en illa osv är att få avslut.

Det är att få tillbaka sitt värde.

Det är att få känna sig respekterad.

Att man betyder nåt i den andras ögon.

Att man förtjänar mer än att behandlas illa.

Det går oxå att man känner sig uppskattad.

Det visar att ens smärta berör även denne.

Att den som ber om förlåtelse värderar en.

Att inte be om usäkt är att inte ta ansvar för det man gjort.

Det är lite att säga att den som blivit illa behandlad inte förtjänar bättre än så.

Det är respektlöst.

Kallt.

Visar hur lite man bryr sig om denne.

Och den tvingar den sårade till att fundera.

Vill man verkligen ha någon i ens liv som kan behandla en illa utan att visa en ånger?

Är man inte värd bättre än så?

Är det verkligen en vänskap/kärlek eller annan relation som är värd att räddas?

Och eftersom man inte får en ursäkt som visar att den andra parten insett att denne handlat fel så finns det ju inget som säger att det inte kommer att hända igen.

Det som sas och hände kanske helt enkelt menades?

Man känner sig korkad för att man trott gott om personen.

Man känner sig billig och kanske tom utnyttjad.

Betyder jag verkligen så lite???

Förtjänar jag inte bätte än så?

Och hela händelsen kan då blåsas upp till nåt mycket större och fulare.

Man kanske börjar ifrågasätta fler saker.

Och allt bara för att man inte fick ett förlåt.

Men så finns det ju det förlåt man får som egentligen inte menas.

Partern känner sig pressad att säga förlåt för att helt enkelt få slut på en konflikt medan denne egentligen inte känner nån ånger alls.

Eller dom som kastar ur sig förlåt till höger och vänster utan att egentligen ta nåt ansvar alls..

Säger man förlåt så blir man förlåten och då är allt bra igen liksom..

Och strax därefter kanske man gör samma sak igen.

Och det är ju lika illa...

Men man måste kunna vara förlåtande oxå.

Släppa och gå vidare.

Eller kanske komma med en lösning för att situationen inte upprepar sig.

Jag hade svårt att förlåta när jag va yngre.

Kanske för att jag blev mobbad.

Dom bad inte om ursäkt och dom tog ifrån en sitt värde.

Dom tog ifrån en ens styrka.

Dom tog ifrån en ensjälv helt enkelt.

Så varför ska man förlåta????

Att förlåta är att visa sig svag.

Att förlåta visar att man är en puschover...

Ni kan behandla mig hur ni vill och jag bara förlåter...

I h-vete heller!!!!

Så kände jag då.

Men att förlåta är att gå vidare.

Att släppa..

Att utvecklas.

Att visa kärlek

Omtanke

Respekt

Det är att släppa in det vackra igen.

Och det är att visa hur mycket man uppskattar den som hade så pass mognad att denne bad om ursäkt.

Ingen är väl perfekt?

Och nästa gång kanske d är min tur att be om usäkt.

Så var rädda om varandra.

Var rädd om dig själv.

Våga säga förlåt

Och våga vara den som förlåter