Nu har jag ääääääntligen hittat mig en vettig och dessutom snygg och varm vinter jacka.. Hurra för mitt lag.. =D

Jag visste väl att jag skulle hitta en om jag fick Ls hjälp. =)

D roliga va att naturligtvis var det den första jackan jag provade..

Antigen allra första eller som mest andra.

Den är beige och rätt lång..

Tog en medium. Vinterjackor ska va bekväma tycker jag. Man måste ju rymma eventuella tröjjor osv.

Men ändå satt den helt ok och inte alls en michelin jacka som jag va rädd för.

Dom flesta jackor jag har haft genom åren (som har vart varma) har vart michelin gubbe jackor.. Inte snyggt.. Och känner man sig inte snygg så använder man den inte...

Enda felet med jackan va att den kostade mer än jag ville.. typ 700kr eller nåt sånt men jag hade presentkort på den affären så d blev bara typ 500kr för mitt lag..

Vi kollade förstås runt hela stan så vi inte missade nån annan jacka men jag hade hittat den jag ville ha.

Och när jag kom hem och tog på den när jag skulle till G så va jag lite rädd att jag inte skulle gilla den lika mycket nu och få köpes ångest.. Men tji fick jag.. Jag gillade den faktiskt mer nu än i affären. =)

Vi tog även en fika (jag och Ls) och kollade runt lite allmänt..

Jag förnyade mitt förråd av dag och natt cremer på apoteket..

Tyvärr fanns dock inte vad jag ville ha så jag fick testa en annan nattcreme.

Hoppas den funkar.

Min hy är lite kinkig.

Antigen är cremen inte nog återfuktande så huden blir sträv och läskig eller så för fet och ger mig finnar..

Bara hålla tummarna..

Men den va inte sååå dyr så jag behöver inte ha sån himmla ångest om d visar sig att den är för fet eller nåt..

Annars knallar livet på rätt bra..

Jag kämpar på med min virkning.. Insåg häromdagen att alla blommor jag har gjort har vart fel så jag gör om rätt många av dom.

Typiskt va?

Men jag är nöjd ändå.

Nästa vecka ska jag in till stan och köpa mer garn..

Och då ni ska d både stickas och virkas så d ryker om d.. ;)

Hoppas få visa upp snart.

Önskar er en underbar helg

Le mot livet så kanske livet ler mot dig   

Satt just och kollade på ett foto av Lady.

Saknar henne så mycket.

Drömmer fortfarande mycket om henne.

Men inatt drömmde jag om Luckie.

Jag drömde att hon började uppvisa samma symtom som Lady gjorde innan hon dog.

Lady hade nu cancer och fick tumörer men i min drömm hade hon sjukdoms symtom först.

Jag drömmde mycket om Lady innan hon blev sjuk att hon just va sjuk.

Hoppas detta inte är ett tecken på att d är Luckies tur..

Å andra sidan.

Hon är över 12 år gammal..

OM hon blir sjuk så är d inte direkt oväntat.

Men...

Jag saknar Lady så mycket.

Vill inte förlora Luckie oxå. Även om vi nu aldrig träffas så har hon en plats i mitt hjärta som är bara hennes..

Det har dom alla tre..

Lillan, Lady och Luckie

Dom kommer alltid vara mina bäbisar.

Älskar dom så mycket.

Ofta när jag drömmer om Lady så inser jag i drömmen att hon är död..

Men trots det så försvinner hon inte utan stanna kvar.

En gång i drömmen frågade jag mamma medan jag gosade med Lady..

-Men ser du henne då?

-Javisst sa mamma och plockade bort lite hundhår från golvet.

Jag funderade ett tag medan jag gosade vidare..

Tänk om d va så att bara jag såg Lady som Lady och mamma såg henne som en förmultnad kropp..

Så jag frågade -men hur ser hon ut då???

Jag hann dock vakna innan hon svarade.

Tänk så man kan drömma va?

Mina bäbisar.

  Lillan   Lady   Luckie   

Erkänner att jag inte har nåt vettigt alls att säga idag.

Hoppar mest in för att visa att jag lever. *S*

Så har ni överlevt nyår?

Vi har haft riktigt skojj..

Även om det nu har blivit aningen sena kvällar (eller tidiga morgnar) och en hel del online spelande.

Jag kämpar annars på med mitt stickande och virkande.

Egentligen borde jag ha kunnat visa upp endel nu men garnet till halsduken tog slut så jag måste köpa nytt..

Vem hade kunnat ana att d skulle visa sig va en så snor dyr hobby???

Detta blir nog den dyraste halsduk med matchande pannband jag nånsin kommer att äga...

Skulle aldrig betala för nåt så dyrt i affären.. Huuuuua

Annars har vi nog vart rätt osynliga för omvärlden.

Har hoppat in på alias emellanåt för att svara på mess men annars har jag vart osynlig..

Idag är första dagen G jobbar efter jul ledigheten så jag tyckte vi kunde va isär eftersom vi umgåtts så mycket.

Så ikväll är d datorn och tvn som har min uppmärksamhet.

Men jag kommer nog får spel abstinens.. hehe

Hoppas ni har haft d lika trevligt som jag

God fortsättning på er

Hoppas detta år ger er fina minnen och massa kärlek

kram från jag

Förr om åren, så långt tillbaka att man inte längre minns gick svarta frun genom bygderna för att belöna de som gjort gott och straffa dom som gjort ont..
Hon gick genom byarna och lämnade sitt märke på husen.
Men det va nåt som skedde så sällan att dom flesta inte längre trodde på henne utan att det bara var nåt man berättade för barnen så dom inte skulle vara stygga...
-Nu är det bäst ni är goda så inte svarta frun kommer och straffar er.. Så sa man..
I en sån by kom hon att passera en höstnatt och lämna sitt straff..
Det var som vilken by som helst på den tiden.
Det fanns en borgmästare, en kyrka och en nedgången skola.
Det va inte något speciellt med byborna heller..
Dom var som folk var mest på den tiden..
Vissa rika andra fattiga.. Vissa hade en givmild själ medan andra bara såg efter sitt egna hem.
Hans och hans fru Gun var två av dess mer givmilda själar..
Så mycket delade dom med sig av det dom hade att folket tyckte att dom var stolliga..
Men allra värst tyckte dom nog det var när Hans på vägen hem från en resa till grannstaden mötte en sjaskig luffare längs vägen.
Luffaren hade vart mycket hungrig och sjuklig så Hans bjöd honom att följa hem till sig där han kunde stanna tills han va frisk nog att fortsätta sin färd.
Luffaren var tacksam och följde med..
Byborna skakade på huvudet och undrade hur han kunde göra detta mot stackars Gun som vid detta tillfälle var gravid med deras 5 barn.. Och om Gud ville, det första som skulle leva att se dagens första ljus.. För det hade varit så illa att ingen av de tidigare barnen överlevt födseln och det tog hårt på både Hans och Gun.. Men dom hade iallafall varandra.. Och det gladde deras hjärta.
Tillsammans vårdade dom luffaren och födde honom tills han kände sig nog kry att vandra vidare.
Han läste en välsingelse över dom innan han gick genom dörren och sen var han borta.

I byn bodde oxå borgmästarens broder Karl som oxå var skolans magister.
Det var en ståtlig man i sina bästa år men hade en så kall och hår uppsyn att barna var rädda för honom.
Sträng var han oxå.. På gränsen till riktigt grym faktiskt..
Han straffade barnen hårt för deras okunskap eller barna påhitt..
Linjalen ven ofta och hårt över fingrar och rumpor..
Och i skamvrån fick man stå så länge att benen skakade..
Men värst ändå var nog när Jons valp följde efter honom till skolan.
Den olyckliga lilla valpen gnydde utan för porten och störde magistern..
Han blev högröd i ansiktet och öppnade dörren så den träffade valpen över tassen..
Men den lilla vovven bara höll upp den onda tassen och viftade glatt på svansen..
Magistern skrek av ilska så den lilla valpen kröp i hop och så sparkade han den så att den lilla kroppen flög av bron.
Men den stackars lilla valpen som aldrig fått uppleva annat än godhet kom i sitt ovett tillbaka glad i hågen.. Men kanske oxå lite rädd?
Magistern gick fram till den och stampade så hårt att det hördes ett krasande ljud och den lilla valpen skrek så otäckt i smärta att värre hade ingen hört..
I sju dagar orkade den lilla valpen leva innan dess sargade kropp tillslut gav upp...
Jon va otröstlig när han höll om den lilla kroppen..

Den hösten var hård och kall..
Vinden piskade över skogen och kylan letade sig in i varje springa i varje hus...
Och sen på natten vandrade svarta frun genom bygden..
Hennes blick vandrade från hus till hus likt en lie över den mogna åkern.
Hennes hår var svart som natthimmeln och hyn lika vit som snön.. Ögonen gnistrade som stjärnorna på himmelen och var lika hårda som is.
Vid vissa hus stannade hon och strök över dörren.. Dom flesta gick hon bara lungt förbi..
Men i två av husen...
I två av dom gick hon in..
Hon gick hon gick fram till sängen där Hans låg brevid sin Gun och sov..
Han låg med armen beskyddande över henne och dom båda andades lungt och fridfullt..
Hon tittade på dom och sa med en röst lika klar som kristall, -en gåva för eran godhets skull och så förde hon sin hand över Guns stora mage.. Hon rörde sig i sömnen och log.

I det andra huset bodde magistern..
Han låg i sängen och sov med händerna hårt knutna och ett ilset uttryck även i sömnen...
Hon tittade på honom och sa med en röst som den kallaste vinternatt -för din ondskas skull.
Hon tog med fingret på ett blottat ben.. Han slog efter henne som efter en fluga och klöste med naglarna där hon tagit som om han vart biten av ett mygg...
På morgonen fortsatte allt som vanligt..
Men magistern låg febersjuk och läkaren hade aldrig sett nåt liknande..
Han vred sig i hemska plågor och hade kliat sitt ben så mycket att där fanns fullt av långa blodiga sår.. Både sänglinnen och hans händer var täckta av torkat blod.. Hela tiden yrade han om kvinnan som stått vid sängen och smittat honom..
Han kände hur vidriga maskar krälade i hans kropp och åt av hans kött.. Det stank i rummet och man kunde inte vara där länge..
Han kastade sig av och an i sängen klösande och skrikande efter nåt bara han kunde se..
I sju långa dagar pågick detta innan magistern slutligen dog.. Och då hade han kastat sig av och an så mycket att ryggen var bruten..

Hos Hans och Gun däremot låg ett skimmer av kärlek och frid..
Gun var stark och frisk och födde två vackra barn.. En flicka och en pojke..
Alla gladdes åt deras kärlek och barnen växte upp i det tryggaste hem med kärlek och harmoni..
Största av gåvor är kärleken..