Varning för svordommar.

Vilket Satans Jävla Sug!!!   

Egentligen va d tänkt att detta inlägg skulle va glatt muntert och pirrigt till max.

Men det är ju måndag...

Egentligen är d en massa saker som spelar in på mitt humör.

Började med att helgen inte va nåt vidare.

Jag försökte verkligen få upp stämningen.

Men d va som att slå huvet i väggen.   

Inget förlåt heller för den delen.

Känns som det är så mycket negativt hela tiden bara.

Känns som ingen har nån som helst tro på mig.

Som om ingen tycker att nåt jag gör duger på nåt jävla sätt alls..

Allt jag gör är fel.

Inget jag gör duger.

Skit samma...

Idag skulle jag umgås med en Ls. Vi skulle gå på stan och ha trevligt.

Och det hade vi verkligen.

Och när vi ändå va i stan så beslöt jag mig för att nu äntligen boka tid hos tatueraren för att fixa till mitt fiasko.

Väntetiden brukar ju vara flera månader.

Så gissa min förvåning när jag fick en tid nu på onsdag..

Hurra för mitt lag..   

Va inte så lätt att prata med efter d kan jag säga.. hehe

Jag blev alldeles darrig.

Pirrig och alldeles knasig. *L*

Naturligtvis lyckades jag tappa bort lappen där tiden stod så vi va tvungen gå tillbaka och kolla.. Snacka pinsamt.

Men sen kom d till skjuts.

Jag tar mig inte dit utan hjälp.

Ls visste jag att jag kunde räkna bort för hon skulle tyvärr jobba...

Så jag ringde till mamma..

Men dels hade dom en tid på las.. Men hon skulle kanske hinna.. Va värre är att det ska tydligen va snöstorm på onsdag. Så hon vill inte köra.

Och d har jag all förståelse för..

Hon har ju en muskelsjukdom och om hon anstränger sig för mycket så slår det även på ögonen.. Och då ska man verkligen inte köra i så dåligt väder.

Så jag ringde min faster.. Tyvärr är hon utomlands.

Mina boende stödjare har tyvärr möte.

Så jag ringde pappa..

Jag antog att han skulle jobba så jag räknade med ett nej.

Men han har tagit ledigt just på ons.. Men för att fixa med huset..

Och det förstår jag naturligtvis...

Så han lät väldigt irriterad över att jag frågade..

Och jag vill som sagt inte störa.. Så det är inte d att han har fullt upp som va problemet utan mer vad han sa...

Och hur han sa d...

Och va jag nu tvugen att ha en tatuering?????????

Jag blev så sabla ledsen och besviken på honom.

Jag påpekade åt honom att jag självklart förstod att han hade fullt upp..

Och han borde veta att han va den sista jag ringde till....

(som ni säkert förstår så ligger d annat bakom min starka reaktion än bara just detta men jag blev så sabla ledsen och besviken på hans reaktion. Jag ber iregel aldrig honom om nåt) 

Hur som helst så gick han irriterat och motvilligt med på att köra mig.

Men det jag såg så otroligt mycket fram emot längtar jag nu mindre efter än att dra en tand...

Att tatuera sig ska ju va en upplevelse.. Nåt kul.. Nåt man delar med sina vänner (OM man nu har nån med sig)

Inte nåt man tvingar nån till..

Nu är jag mer nervös över hur sur pappa kommer att vara än över smärtan, magen och fobin...

Funderar seriöst på att avboka.

Håller tummarna på att vädret är så pass bra att mamma kommer.

Hon ville faktist vara med. (hon leker med tanken på att snygga till den hon har)

Känns bara så satans sugigt just nu...

Och det ligger som sagt mer bakom hur jag mår än det som är sagt här och gällande fler personer än vad som är nämnt här.

Känner jag behöver en kram