Antar ni är nyfikna på hur d gick igår?

Ska jag berätta?

Nääää.... ni får gissa...   

Skojja bara.

D gick på följande sätt..

Började förstås morgonen med att va nervös till tusen.

Men jag försökte föra en logisk dialog med mig själv.

Jag klarar ju tex av att laga tänder.. Då borde jag väl klara av detta oxå?

Och jag/magen/fobin brukar ju iregel lugna ner mig när dom kommer igång..

När T kom så försökte jag förklara för honom hur jag blir när magen och fobin sätter igång och att han inte skulle ta d personligt om jag fräser till över struntsaker.

Jag har ingen kontroll när jag får ångest. Jag klarar bara av att finnas till liksom.. Så man får gärna prata med mig.. Det funkar toppen.. Men man ska aldrig be mig ta beslut om nåt för d klarar jag helt enkelt inte av.

Nu mer känner jag igen när jag är på väg att få ett ångest utbrott men det är inte alltid jag hinner ta kontrollen och då kan jag fräsa till utan att jag menar d på nåt sätt.

Tur nog är T lika fin som Ls så han verkade förstå.

Och det i sig gör att jag iregel inte blir lika panikig.

I fall ni inte märkte d så var d snöstorm igår.. Gjorde inte saken bättre men jag bor nära stan så d gick bra ändå.

När vi kom fram så visade det sig att han som skulle tatuera mig hade ändrat planen mot vad vi pratade om när jag va där i måndags och det innebar att han va tvungen skissa en massa och det tog tid.

Smärta går att bita ihop...Så den kan jag överleva...

Men saker som tar tid är d absolut värsta fobin och magen vet.

Så trots max dos med medicin för magen så kraschade den..

Tur nog innan vi började.

Men det gjorde oxå att den höll sig lugn sen.

Den nya planen gjorde oxå att själva tatuerandet tog längre.

I början kändes d knappt.. Tom kittlades på sina ställen.

Men allt eftersom tiden gick så blev det allt ömmare.

Inte en tår och inte ett aj.. Men en och annan grimars blev det mot slutet och det kändes som jag lutade mig allt längre bort.

Och när hans fru ringde för att kolla när han skulle va hemma och han sa att han hade bara 2 min kvar då blev jag ruggigt lättad.. *S*

På vissa ställen han tatuerade kändes det fel liksom..

När han var vid ena vingen kändes d som han tatuerade rakt på nyckelbenet och han va inte ens i närheten osv...

Men jag va beredd..

Mot slutet, dom sista fem min kanske började jag känna mig rätt darrig oxå..

Är jag under stress för länge så kan det utlösa kramper..

Så jag va lite orolig att jag när sen skulle ställa mig upp att jag skulle dimpa i backen lika fort.

Men då hade Ls redan hunnit sluta jobbet och kommit dit och hon (den lilla ängeln) hade räknat även med detta..

Men jag klarade mig.

Jag tog all skötselinfo jag kunde innan vi for och köpte en av deras salvor som jag ska smörja in d två första dagarna.

Sen va d bara att kila till apoteket och köpa lactasyl att tvätta den med och nån salva som börjar på P som jag ska smörja in resten.

Känns tryggt när dom som jobbar på en vet vad dom pratar om.

Det visade sig att tiden jag fick va mer flax än jag trodde.. För killen som gjorde den är bara där denna vecka...

Och resten har fullt till juni eller nåt.

Dom va riktigt trevliga.

Jag har den otrevliga "sjukdommen" att när jag blir blyg eller nervös så får jag mundiarre... Och så även igår.. Är såååå pinsamt när man hör munnen glappa om vad skit som helst och man inte kan stänga av den...

Men över lag så var det en riktigt trevlig upplevelse.

Funderar på att göra en till men d får vänta..

Måste först komma över smärtan av denna och se så den inte blir infekterad.

Är ju forfarande osäker om jag har problem med att tåla färgen.

Efter den va klar så ville jag till ett fik i närheten. Dels kände jag att jag behövde få nåt i magen och dels ville jag bjuda T som tack för hjälpen.

Så jag beställde en latte och kladdkaka.

Men nu va klockan så mycket att d va dags för G att sluta jobbet.

Så jag pep honom och sa att om han ville få skjuts hem så kunde han komma till fiket. (är i närheten av hans jobb)

Medan vi satt och väntade så upptäckte vi att tejpen runt plasten inte höll tätt så jag läckte vätska och blod.. Tur nog så går jag aldrig utan näsdukar och toapapper. (nån sabla fördel ska d väl ändå va med min mage *L*)

T for ner på apoteket och köpte mer tejp. Ls behövde tydligen hem en sån tejp ändå.

Jag va rätt darrig så när jag skulle kolla mobilen för att se om G pipit och va klockan va så slog jag ut min fulla latte.......

Tyyyypiskt.. Tack och lov klarade sig Ls och T med nöd och näppe...

Dom blev inte ens irriterade..

Så d va bara att beställa en ny.

G ringde tillslut men då va han redan halvvägs hem. Typiskt va?

For direkt till honom sen och han bjöd på käk på grillen.

Gulligt va?

Antar ni är nyfikna på själva tatueringen oxå?

Jag kommer mest troligt att lägga in en före och efter bild..

Men jag vill vänta tills jag vet att jag inte får nån infektion osv.

Eftersom planerna ändrades när jag kom dit så fick jag inte lika mycket att säga till om som innan.. Alltså han frågad innan varje sak han tänkte.. Men jag va så stressad att jag hade sagt ja till nästan vad som helst bara för att få d gjort..

Nu menar jag inte att den är ful eller att jag är besviken eller nåt alls..

För den är såååååååååååå sabla snygg på alla sätt och vis....

Men den förra tatueringen.. Hur misslyckad och infekterad den än blev så hade jag noga tänkt igenom hur jag ville ha den.. Och den chansen fick jag inte nu.

Inte för att d egentligen är nåt jag skulle vilja ändra på när d gäller denna.

Hade velat ha vitt.. Men dels så va den ju tvugen fixa den gammla och dels så är tydligen vitt en riskabel färg.. Och jag litar på deras kunskap till max.. Och jag är inte ett dugg besviken på nåt sätt när jag ser den.. Jag bara ler..

Den är SNYGG, välplacerad och man kan inte ens ana att det en gång har funnits ett fiasko där under.

MEN....

Alltid ska d finnas ett men.

Jag var så sabla nöjd med den att det inte slog mig först jag vaknade i morse..

Den är för högt upp....

Mitt gammla skrälle tänkte jag som sagt till ordentligt när d kom till placeringen.

Jag ville vara säker att den skulle passa min garderob.

Jag vill ju att den ska synas så snyggt som möjlig.

Jag är inte typen som vilj dölja..

Men denna kommer till stor del vara dold under 96% av hela min garderob.

Synd va?

Men placeringen när man ser den är såååååå braaaaaaaa.

Den passar perfekt där den är...

Får helt enkelt köpa nya kläder..   

Men lite deppig är jag över att den gamla är borta nu..

Den va ju min första.. (nästan iallafall)

Men nu har jag en "riktig" tatuering...

En som jag kommer stå och beundra i spegeln många timmar...

En som jag kommer att visa upp med stolthet.. (fan ska ju fixa min garderob efter den.. då måste den ju va snygg.. )

Är såååå sabla nöjd..

Och jag är såååååå sabla otroligt tacksam för allt stöd jag fick från mina underbara vänner..

Man vet vem som är en verklig vän när dom ställer upp så mycket.

Kan inte säga hur tacksam jag är..

Dom är så toppen.. Älskar dom...

Så ha d bäst och snöa inte över.

Nog för att d nu har slutat snöa här.

Kylan har kommit i stället.

Så klä er ordentligt och ta hand om dom ni älskar

kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    In today's "in the Spotlight" I have the huge honor of having a chat with Paul Kaiser from "Kaiser and the Machines of Creation"   Hi Paul and Thank you for spending this time with us..   Who is Paul Kaiser? • I am a father of a...

  This Broken Heart   Help me heal this broken heart I don't even know where to start so many pieces on the floor I can't take this any more   Another tear another smile I turn away you don't ask why I'm silent but my hea...

  Words   Words like hammers pounded her like fists destroying her from within no bruises but still bleeding    #twitter #dikt #poem ...

  In the Shadow   In the shadow of your black soul she is freezing without knowing why dying with a smile believing this is love    #Twitter #poem #dikt   ...

  Your kiss   your kiss lingers in my memory on my lips I sigh remember and I long for the pain of your kiss goodbye to once again taste your lips when you return      #Twitter #Dikt #Poem ...