Vem hade kunnat tro att veta vad man vill ha kan göra saken så mycket svårare än att inte veta?

Nu i sommar ville jag köpa en bänk till min uteplats.

Jag visste genast vad jag ville ha..

En klassisk parkbänk. Och gärna vitmålad.

Vem hade kunnat tro att det skulle vara så svårt att hitta?

Efter veckor eller kanske till och med månader av letande fick jag tillslut nöjja mig med en svart bänk från jysk.

Priset var helt ok, framförallt med tanke på att det inte var direkt vad jag ville ha men det närmaste jag kunde komma.

Tur nog gick det lätt att få till det eftersom allt jag gjorde var baserat på bänken och jag fick till min plats precis som jag ville ha den.. minus rätt bord då. ;)

Tvyärr insåg jag inte vad som händer med en ända som sätter sig på en SVART bänk som har solsida en hel dag.   

Ett annat av mina "problem" är att jag är ute efter en ny mobil.

Men naturligtvis duger inte vilken som helst.. (känner mig så besvärlig)

Jag vill ha en mobil med minst 5megapixelkamera och..........

KNAPPAR!!!!

Japp jag vill ha knappar.

Jag är en tum smsare.

Jag jublade förstås när jag såg att nokia släppte deras gamla mobil i repris, meeeeeeen då var inte kameran nåt att ha..

*snyftar tyst*

Nu mer verkar det bara finnas "smartfånar" till höger och vänster, alla mer lik en dator än den förra.

Visst, har man låga resor till jobbet eller skolan eller allmänt reser mycket, super bra att ha.

Men jag sitter vid datorn mest hela dagen så jag har inget behov av såna funktioner i min mobil.

Och om jag verkligen inte klarar mig utan en "dator" dom korta stunder jag är hemifrån så är det nog inte en smartare "fån" jag behöver utan en helt annan typ av hjälp.

Självklart behöver man inte använda funktionerna bara för att dom finns där..

Problemet är ju att även om jag inte använder dom så får jag betala för dom. (Dvs mobiltelefoner är ruggigt dyra)

Visst jag kan vänja mig att vara utan knappar.

På samma sätt som jag har vant mig vid att ha sjukpension och inte kunna leva mitt liv som jag vill.

Bara för att man vänjer sig vid något innebär inte det att det är bra.

Jag tycker tex fortfarande efter många års användning av min nuvarande mobil att knapparna på min förra var mycket bättre, och att mobilens upplägg var mycket smidigare.. Nu tar det betydligt fler steg att göra saker.

Jag har vant mig.. men hade heller sluppit.

Men när det gäller mobil så har jag tillslut insett att min dröm om knappar (och en bra kamera) får nog räknas som död.   

Och här kommer mitt senaste dilemma.

Jag behöver ett nytt rumsbord.

Det jag har nu har tyvärr ett trasigt ben och lär nog ramla ihop förr eller senare. (jag är förvånad att det fortfarande står)

Meeeeen jag vill förstås inte ha vilket bord som helst.. (det börjar låta bekant nu va?)

Mitt drömbord är av ett relativt mörkt trä (gärna med metall inslag) och det stora måstet..... FÖRVARING!

OM bordet är nog snyggt till rätt pris kan jag nöjja mig med en hylla, men lådor är vad jag helst vill ha.

Och hittar jag rätt så har jag inget emot att betala för det.. Till skillnad från tex en mobil så kan du ha ett rumsbord en hel livstid om det vill sig väl.

Till skillnad mot bänken på uteplatsen som jag kunde möblera runt om.. Så har jag i detta fall möbler som bordet måste passa till, och därför kan inte träet ha vilken färg som helst.

Så jag hittade några bord.

1. bra storlek, färgen passar rätt ok, stilen klockren.. LÅDOR med...... LÄDER handtag.. så den går bort.. (och ja, jag har mailat in och frågat om den gick att få med andra handtag men nej.)

2. snyggt bord. super fin färg. lådor.... Meeeeen bara 80x80. suuuuck

3. fint bord.. helt ok färg. låda/or meeeeen bara 40cm högt... (sitta på golvet eller?)

Jag vet inte hur jädra många bord jag har suttit och kollat på idag. Men precis som med mobilen verkar det bli en dröm som inte blir uppfylld.

Det kan väl ändå inte bara vara jag som vill ha ett bord med förvaring?

Bara öppna en låda när man vill bli av med tidningen, telefonen, spelkontrollen eller liknande..

Nackdelen med att inte veta vad man vill ha är ju att man ränner runt som en höna utan huvud. Men då är det även lättare att anpassa sig.

Jag har ju min bild klar i huvudet som jag vill att det ska se ut.

Och den bilden ser ut att måsta anpassas..

(men jag vill inte)

Ps jag lovar.. Jag ÄR verkligen vuxen. På hedersord.

Spegel spegel på väggen där.....

Vad ser du när du ser i din spegel?

Är du nöjd med din spegelbild?

Reflekterar den personen du känner att du är?

Den du borde vara?

Personligen är jag snart 41år.

ca 161cm

förnävarande 57kg   

Rätt ok hår (men i behov av en klippning)

Hyn är lite så där för tillfället. vet inte riktigt varför den käftar.

Men i grundan så duger jag väl.

Jag skulle nog sätta betyget medel eller just under medel.

Men frågan är. (en av dom iaf)

Vad ser andra när dom ser dig?

Bilden du ser när du ser dig i spegeln stämmer den överrens med verkligheten eller får du en förvrängd bild av dig själv?

Eller tvärt om.

Ser du guds gåva till männskligheten när det egentligen står en säck potatis där? (usäkta om jag låter ytlig osv här det är ABSOLUT INTE meningen utan jag uttrycker mig bara för att göra en poäng, måla upp en bild)

Hur kommer det sig att vissa av oss är så självkritiska?

När vi ser andra människor så ser vi helheten och iregel med fokus på det fina hos varandra.

Men när vi ser oss själva så fokuserar vi på varenda liten brist vi har.. Finnen på hakan. Magen som inte är lika platt som den "borde" eller tvärt om. höftbenen som sticker ut på tok för mycket trots att man käkade världens skrovmål kvällen innan.

Å andra sidan.

Andra verkar inte se några fel hos dom själva men har inga problem med att peka ut brister på varenda stackare som har oturen att så i närheten..

I dag pratar jag i första hand om vårat yttre.. (ivarje fall mitt yttre) men det jag skriver går lika bra att anpassa till personlighet.

Funderingarna började egentligen igår när jag berättade om min superhärliga prommis.

Promenera är ju bra motion.

För tillfället "tränar" jag 4-5 ggr i veckan. Två av dom försöker jag gå och resten är mer fokus på annat.

Det är lite stepper, hantlar, en sån där rullmaskin som plågar magen som f-n när man får till den, och lite annat smått och gott ink stretch.

Jag skriver "träna" för att jag är en inbiten soffpotatis som ser ordet träna som nåt fult hemskt trisst och plågsamt. Och säger jag till mig själv att jag ska träna så försöker jag genast fundera ut en lämplig ursäkt för att slippa.

Istället ser jag det som en rutin, nåt som får dagen att gå.

Jag hör så många som mår såååå bra av träning. Dom känner sig piggare, gladare, sover bättre och dom blir mer avslappnade.

Jag önskar verkligen att jag var en av dom.

Personligen känner jag mig mer stressad, svettig, trött osv.

Om jag nångång känner att jag borde vila för att jag har ont i knät eller ska träffa en vän på stan så får jag dåligt samvete och känner mig lat.

Jag dömmer mig själv.

och jag inbillar mig att andra dömmer mig oxå.

Istället för att sätta fokus på fördelarna det ger för hälsan så blir det en jakt. (Med ett stoooort undandtag.. PROMENADERNA. *ler*)

Det blir en jakt på den sexia magen, dom tajta armarna och ångesten när man tar en fika.

Men det blir även allt för ofta en tävling.

Vi jämför oss med hur "alla andra gör/ser ut osv".

Därför tränar jag hellre hemma än på gym.

När jag svettas som en gris och gör pinkande hunden, lyfter mina handlar eller står på min knirriga jädra stenålders stepper så vill jag vara ifred!

Men det är ju jag.

Vissa trivs ju bäst och blir bäst motiverade av att träna i grupp..

Det är ju en smaksak. :)

Huvudsaken man gör det som passar en.

Så varför tränar jag?

Tja.

För att man ska?

Nja, så illa är det inte.

Jag tränar för att om jag inte gör det så får jag lättare problem med ryggen.

Jag tränar för att jag vill hålla kroppen i bra form så man inte mår så dåligt när man blir äldre.

Jag tränar för att få äta lite mer som jag vill. (japp den var ärlig)

Och för att få dagen att gå.

Den stora skillnaden mellan vad jag kallar "inne träning" och prommisar är mycket att belöningen med promenaden är omedelbar.

Jag mår genast bättre om jag har en bra prommis.

Det pratade jag om igår så jag maler inte på om det nu.

Men träning med vikter och liknande ger inte resultat på en gång.

Om du gör 100 situps är det inte som att du får en tvättbräda på en gång.

Det krävs regelbunden varierad träning och bra kost.. Plus gener.

Vissa har ju lättare att få muskler helt enkelt än andra.

För att inte tala om ålder.. (den ville jag verkligen inte erkänna för mig själv)

När jag var yngre så var det mycket lättare att hålla sig i form.

Och då tränade jag i princip inget alls. (även om jag älskade att gå även då och gick massor)

Och inte heller tänkte jag på vad jag åt.

(vid ett tillfälle hade jag en form av lindrig ätstörning kan man väl kalla det, som gjorde att jag var rätt spe men den handlade egentligen aldrig om vikt även om jag sa det då, men det vill jag inte gå in närmare på som det är nu)

Men så kommer vi till en av dom större frågorna.

VAD är du VILLIG att faktiskt göra för att se ut som du vill?!?

(ursäkta nu om jag förväntar mig att "alla" vill gå NER i vikt eller så.. jag utgår ifrån mig själv lite nu så ändra min text så att den passar just DIG bättre)

Är jag villig att träna mer än en timme (ca) mellan 4-5 dagar i veckan för att få kroppen jag alltid drömt om?

Svar; öhm.. nej

Är jag villig att ge upp godis choklad fika och annat mums för att få en bättre figur?

Svar; Matmässigt äter jag faktiskt övervägande hälsosamt faktiskt MEN jag tackar ytterst sällan nej till fika choklad chips osv.. så svaret där är oxå NEJ. med eftertryck.

Jag skulle däremot gärna vilja hitta nyttigare alternativ.

Ett litet tips förresten.

OM du är sugen på nåt sött till kaffet men försöker undvika att fika eller äta choklad under veckorna (Eller även helgerna för den delen) så är banan ett bra alternativ.

iallafall för mig.

Men det är inte det allra lättaste att hitta nyttiga alternativ som faktiskt känns som något motsvarande.

Det är ju ingen vits att plocka bort något och ersätta det med något som inte egentligen känns som en ersättning. För då går man ju bara och längtar efter det man har plockat bort och det är ju inte det vi är ute efter.

Ett nyttigare bra alternativ ska vara nåt som fyller ut platsen på det du har tagit bort.

Är du frisk och inte har några allergier osv så är det förhoppningsvis mycket lättare.

Men om du är känslig har allergier är vegitarian/vegan så blir det ofta mycket svårare.

Det finns massa nyttigare alternativ där ute som går bort för mig för att jag inte bör äta dom för att jag blir dålig.

Ta tex nötter.. sååå gott så bra för en.. och åååååh vilka besvär jag får med magen. =(

ett mumisgt päron till maten? = magknip

osv osv osv

Men nu överdriver jag en aning här.

åter igen för att måla upp en bild.

(vad tusan målar jag egentligen?!?)

En viktig sak (enligt mig nu alltså) är att man ska sluta se sig i spegeln och bara gå på hur du ser ut.

Fråga dig istället,

HUR MÅR du i förhållande till hur du ser ut. (fattar ni hur jag menar? jag är inte säker på att jag gör det än)

Alltså..

Om du är lite rundare (ser på mig själv nu förstås) men du vet att du A tränar hyffsat iaf, B äter relativt hälsosamt och C inte har några andra dumheter för dig som tex droger alkoholism rökning osv

Gör det då så jädra mycket att du kanske släpar på 3-4 xtra kilon? (förutsatt att dina värden är bra förstås)

Det borde ju faktiskt inte göra det.

men nog tusan tänker jag försöka pressa mig ner till 53 iaf.

sen om jag lyckas eller vågen åker ut genom fönstret är en annan sak.

Just nu vinner vågen, latmasken och snaskätaren.

När jag fick iden med att skriva det här inlägget så kändes det som att jag i slutändan skulle nå fram till en poäng, men vette tusan om jag egentligen gjorde det. =S

Men innan detta har förvandlats till en tusen sidors läsning ska jag försöka avsluta lite snabbt här.

Lagom är bäst..

Så är det faktiskt.

Det viktiga med träningen är att den faktiskt blir av.

Så se till att du har ett schema som du faktiskt kan få dig själv att följa utan att börja leta ursäkter för att slippa.

Och fastna inte i nån jädra hets.. Oavsett om det gäller att räkna kalorier eller träna så mycket som möjligt.

Det är ingen vits att  vara i bästa formen i ditt liv.. ha kropp som en gud om du glömmer bort att njuta av livet oxå.

Idag är det fredag.

Önskar en en superhärlig helg med massor av fredagsmys.. (hela helgen igenom)

Ha det jätte bäst!

Kram från jag

Så otroligt härligt det kan vara med en uppfriskande promenad!

Efter några dagar med grått och regn kom äntligen solen.

Skorna på och musik i lurarna och så bar det av.

Så jädra härligt.

Jag älskar verkligen att gå.

Det handlar inte så mycket om motionen utan mer om känslan av frihet, låta tankarna flöda fritt och bara vara på väg.

För mig är promenad en sorts yoga kanske man kan säga. Avkopplande.

Efter en riktigt lyckad promenad kommer jag in och känner mig lika utvilad som efter en riktigt god natts sömn.

Antar jag iallafall.

Sova gott gör jag ju i princip aldrig.

Mycket därför oxå promenaderna blir så viktiga för mig.

Men det gör mig oxå väldigt, hur ska jag säga? kräsen i brist på bättre ord.

Det ska helst inte vara för varmt eller för kallt.. och det ska framförallt inte regna.

Finns inget dåligt väder bla bla.

Jag älskar dåliga kläder. ;)

Hur som helst..

Nu känner jag mig bara såå nöjd.

Inte ens benhinnorna ställde till det för mig.

Så skönt att gå utan att ha ont.

*sneglar på blåsan under hälen*

Nå väl..  Den räknas inte.

Nästa vecka ska jag nog byta musik oxå.

Känns inte riktigt som att sommar musiken får mig att koppla bort riktigt längre.

Funderar på att poppa Alice coopers Trash nästa vecka.

Känns som att dom låtarna har rätt bra tempo att gå till.

En annan sak som känns bra är att vara tillbaka med bloggandet.

Jag har även börjat skriva på 2Bcontinued igen.

Det blir nog lite sporadiskt och lättsammare så här i början..

Det kreativa där, och det mer "vanliga" vardagsbloggandet här.

Vi får se hur det blir.

Hoppas ni har en riktigt solig och härlig höst dag.

Varma kramar från mig :)