Hade hoppats detta skulle bli en kanske lite fräck tanke eller bara en uppdatering om hur helgen har vart osv.

Istället blir detta ett mörkt trisst tycka synd om mig själv inlägg som jag säkert egentligen inte borde skriva.

Men när d händer nåt i mitt liv så är alltid första reaktionen att skriva av mig.

Framförallt när jag inte har nån jag kan prata med.

När jag inte har nån som orkar lyssna eller förstår eller kan luta mig mot.

Bla har jag fått höra att en person jag verkligen gillade att umgås med och har saknat tydligen bara "låtsades" vara vän med mig. Och egentligen tyckte han så pass illa om mig att han undvek att hälsa på om d gick.

Kul att höra va?

Det är bara en sån där typisk sak jag har fått höra den sista tiden.

Förstår inte hur vissa människor kan vara så snabb att dömma andra som dom egentligen inte ens känner.

Att det kan va så lätt för vissa att leta/påpeka fel hos en utan att för ett ögonblick tänka på hur dom beter sig själva eller ens ha en tanke på vad dom själva säger..

Men jag antar jag är lätt att hitta fel på..

Jag är lätt att klaga på...

Jag är lätt att inte bry sig om...

Jag har inte d där sockersöta utseendet som gör att folk ser hur dom mår.

När jag är blyg får jag höra att jag är tillbaka dragen. (med en negativ ton)

När jag tar illa upp över vad nån säger så är jag aggressiv.

När jag mår dåligt (fobin och magen) så ser jag arg ut.

Och vågar jag mig på att gråta så blir jag utskälld för d..

Och om jag väl vågar prata med nån så är jag antingen för "på" eller klängig.

Och om jag råkar göra nåt fel så är d aldrig nån som bryr sig om att veta vad som hände.. Dom bara dömmer och låter mig aldrig gå vidare.

Jag är bara en sån som inte har nåt egentligt värde i andras ögon.

När jag försvinner ur nåns liv så är jag inte nån som saknas eller letas upp.

Det blir allt svårare att hitta ett värde i mig själv.

Det blir allt svårare att våga lita på andra.

Det blir allt svårare att våga,

Varför är det aldrig nån som vill se d bra i en?

Varför är d aldrig nån som säger ;om du försvinner så skulle jag sakna dig?

Varför är d aldrig nån som säger du kan luta dig mot mig?

Varför är d aldrig nån som säger att du är en så bra vän.

Varför är d aldrig nån som märker hur mycket jag ställer upp?

Varför är d aldrig nån som märker hur mycket jag ger av mig själv?

Varför är d aldrig nån som ser nåt av värde i mig?

Svaret kanske är enklare än man tror...

Jag kanske inte har nåt

Dåligt självförtroende är inget man har.

Det är nåt man får...