Min röst har inget eko.

Att se någon, är att låta någon synas.

Där fick ni nåt att bita i.

Gonatt från mig

Igår skulle jag på stan och möta G som slutade tidigare.

När jag kollade mig i spegeln så kände jag WOW jag såg ju riktigt nice ut.

Och hur ofta tänker man så om sig själv?

Jag har kämpat ett tag för att komma i form och nu kändes det som att det gett reslutat.

Testade mina "nu är jag nöjd med vikten" byxor och jag fick nästan på dom på ett snyggt sätt..

Så jag kände att nu händer d äntligen nåt.

Så jag gick på stan med ett leende och kände mig sååå nöjd.

Men när jag sen kom hem och ställde mig på vågen (jag och G hade först tänkt käka ihop men eftersom jag redan tagit fram baccon från frysen så var jag tvungen käka d) så visade den typ ingen skillnad alls.

Jag kände mig såååå sabla besviken.

Är ju förtusan typ bara 2-3 kg jag vill gå ner.... Hur sabla svårt ska d va???

Alltså jag är inte en svältare..

Jag tycker d ska va gott att leva..

Så jag är inte den som slutar käka godis för jag vet jag inte lyckas med det.

Istället rör jag på mig och försöker byta ut mot nyttigare alternativ där det går..

Så ni kanske tycker jag får skylla mig själv som fortfarande fikar osv..

Kanske ni har rätt...

Men jag tycker ändå att om jag rör mig mer och tränar osv så borde d ju synas..

Det är ju inte som jag stadigt gick upp innan...

Kanske är dumt att klaga.

Vet att endel nog skulle slå mig när jag säger vad jag väger och klagar över..

Jag är ca 160cm och väger i dagsläget ca55kg.

Jag vill gå ner till 52-53 då är jag helt nöjd.. (tror jag *S*)

Har inget emot att väga 55kg om d är muskler men just nu är jag inte nöjd med "späcket".

Tyvärr så den delen jag helst vill förändra  har jag inte så stor kontroll över.. Och det är förstås magen.

Där hänger d mycket på hur "magen mår" hur den ser ut..

Ibland gör jag ju inget annat än att springa på toa.. Och då är d ju klart man ser smal och fin ut när magen är tom..

Men ibland så är jag så uppblåst att jag nästan ser gravid ut och då spelar d ingen roll hur "smal" jag egentligen är..

Visst låter jag ytlig eller nåt?

Men jag vill känna mig nöjd med mig själv.

Framförallt vill jag komma in mina dyra snygga byxor som jag knappt har fått använda. =)

Jag vet naturligtvis att d är dumt att stirra sig blind på vågen.

Det är bättre att kolla hur kläderna sitter.. Om det är nån skillnad där..

Man kan gå ner i sig själv utan att d syns på vågen..

Och det har jag nog gjort om jag ska va ärlig.

Har mätt mig och ska se om det blir nån förändring där..

Men jag har mätt mig för första gången i veckan och har dessutom inte hunnit träna nästan alls nåt..

Så nästa ons-tor ska jag mäta mig igen för att se om d blivit nån skillnad.

Synd bara d inte går att kolla magen..

Men men..

Annars känner jag mig i riktigt bra form.

Live snuvig kanske men vem tusan är inte d?

Man får så mycket mer energi när d är ljust ute.

Och värmen gör att man nästan kan ana att våren är på väg.. Även om det kommer att dröjja innan den når mig.

Blev inte bättre av att d snöade i gårkväll..

Suuuck..

Jag är såååå spyless på snön.

G bara ler och längtar till julen.. *S*

Jag längtar efter sommarkläder och bara ben..

Eller nåt.. *S*

Nu önskar jag er en riktigt trevlig helg

Kraaaaaaaaaaaaaaaaam

Då var det gjort.

Killen som tog emot mitt samtal tyckte nog jag va knäpp som bara ville ändra några numer och inte byta avtal.

Men jag ringer så lite så d känns dyrare med deras avtal än att ändra mina numer.

Får se på nästa räkning om d gör nån skillnad.

Men iregel sker mitt telefonerande på dagarna.. Och då är tex ett mobil avtal inte alls lönsamt för dom gäller kvällar..

Dessutom ringer jag inte nog mycket mobil för att komma upp i deras månadsavgift typ.

Men man får väl se..

Går ju alltid att ändra om d visar sig att jag har gjort bort mig.. hehe

Ha d bäst.

Så igår kom telefonräkningen...

Hjäääälp säger jag bara.

Eller... Den är inte så dyr egentligen.. Under 1000kr.

Men för mig var den ovanligt dyr så jag började kolla igenom mina samtal.

Då kom jag på att det kanske är dags att ändra mitt avtal. Eller snarare mina nummer i mina avtal.

Men att hitta numret till företaget var lättare sagt än gjort.

Kollade först på deras hemsida för att se vilka avtal dom hade men jag vet inte om dom är bättre än d jag har nu.

Bara hoppas jag kan ändra samtalen.. Annars vet jag inte riktigt hur jag ska göra.

Blir billigare att ringa vanliga samtal men dyrare på mobil om jag har fattat saken rätt.. Dessutom kostar abonemanget.

Iallafall det jag funderade på.

Krångligt krångligt krångligt.

Just nu sitter jag och väntar på att dom ska ringa upp mig.

Hoppas jag förstår deras förklaringar..

Hjälp....

Hejsan hej.

Hoppar in lite snabbt för att skriva en liten uppdatering.

Fredag var riktigt trevligt och jag hade faktiskt fullt upp. (iallafall med mina mått mätt)

Började med att mamma kom.

Hon hjälper mig att ta ut pengar. Är så tacksam för att jag har hon som hjälper mig.

Vi var oxå på stan för att köpa lite presenter och så bjöd jag på en fika.

När jag kom hem så surrade jag med en chattkompis som jag inte hört av på länge. Det var trevligt.

Sen snabbtränade jag lite, duschade och rusade i väg på stan för att denna gång möta G för att fara och handla.

Kollade lite på kläder innan han slutade och morsade på V som oxå va på stan.

G kom och så va d dags att handla.

Blev betydligt mer än man hade kunnat tro.. *S*

När vi gick mot kassan så kom d fram en skäggig filur.

Han hälsade på oss och ställde sig bakom oss.

Han och G surrade och jag funderade på vem tusan d kunde vara.

D va rätt likt Gs kompis o.s men skägget var lurigt och jag tyckte inte rösten lät riktigt rätt..

Men tillslut kom jag fram till att d måste va o.s Och det var förstås honom..

Men jag va inte ensam om att inte känna igen honom..

G funderade oxå ett tag på vem tusan d kunde vara.

Och dom har kännt varandra hela livet nästan.. Hihi...

Sen for vi till G och fixade käk.

Lite senare på kvällen ringer mobilen och då är d en av brorsorna som dyker upp med två polare.

Dom skulle ut och göra stan osäker.. *L*

Brorsan va dock nykter för han va chaffis.

Det snöade en hel del så jag sa d att om han tyckte vädret blev för dåligt så fick dom gärna sova hos mig.. Hellre d än att riskera en olycka.

Men dom for direkt hem.

Vi hade riktigt roligt.

Spelade spel och visade upp våra tats.. Han verkade mer impad av denna än förra.. =)

Lör va rätt lugn. Vi gjorde inget speciellt.. Blev lite spel jobb tv typ.

Förutom var sin öl fre (blev så sugen när boysen var) så hade vi en vit helg.

Sön kom pappa och hans sambo. Pappa hjälper mig att betala räkningar osv.

Vi fikade och hade riktigt trevligt.

Resten av dagen va lugn och skön.

Måndag hade jag hur mycket energi som helsts.

Började med tvättstugan i vanlig ordning..

Sen kom jag på att jag ville flytta mina kryddor från fläkten (blir så vart och flottigt där) till skafferiet.

Sen rengjorde jag den.. Fy tusan vilken tid d tog.

Passade oxå på att skrubba spisen och rengöra micron.

Sen kom jag på att jag berättat att jag köpt en massa underkläder och nån undrade hur sabla många jag egentligen hade nu...

Så jag beslöt mig att det kanske va dags att göra en rensning..

Upptäckte att jag hade fler underkläder än jag vågar säga och jag rensade bort en hel del.. men ändå bara kanske 1/6....   

Hann oxå träna där emellan.

Sen efter tvätten var d dags att handla.

Fasiken va hungrig jag var när jag kom hem.

Tur nog hade jag taco pajj i frysen som blev över från d jag och G gjorde i helgen.

Gott som tusan blev d.. Även micrad... Mmmmmm

Sen va d bara att hoppa över till G.

Idag har jag diskat.. Så fort jag har skrivit färdigt så ska jag fixa frukost.

Sen ska jag träna och efter d i väg på stan med Ls.

Har ett dilemma förresten.

Jag och G ska beställa toppar från USA.

Problemet är att jag inte vet vilken storlek jag ska ta.

Här är jag en S.. eller en 36/38.

Men USA storlekarna är ju inte riktigt samma.

På sidan står d att man bör ta en större för deras är så små.

Men G har tidigare beställt i USA storlek (men vet inte om det va från USA) och han fick "ett tält".

Jag har försökt mäta och d visar att jag nog är en medium...

Men även när d står mått så är dom ju inte alltid att lita på....

Och eftersom det är från USA så är d ju inte bara att skicka tillbaka hur som helst..

Suuuuuuck.

Hur ska jag göra???

Hade d vart en vanlig tshirt så hade d blivit en small... Men d är en "babydoll" modell så dom är därför tajtare...

Och jag är ju ingen benget..

Å andra sidan är jag ju inte så stor heller...

Jag är nog rätt normal...

Men vad tusan ska jag välja????
Har nog bestämt mig för en medium..

Men fråga mig om fem min så har jag nog bestämmt mig för en small...

Hur gör Börje nu????

SUCK!!!

Nä nu smiter jag för frukost..

Ha d bäst..

puss på er..

Tyvärr har jag inte direkt nåt vettigt eller ens skojj att skriva idag.

Har vart en helt ok vecka.

Har inte gjort nåt spec.

Dagarna är liksom samma samma samma..

Men men... Är ju inte egentligen dåligt för d...

Jag är faktiskt riktigt nöjd om jag ska va ärlig.

Bara snön försvinner så blir d ännu bättre.

Men när d snöat senast idag så lär d nog dröjja misstänker jag.

Idag har jag i vanlig ordning vart på stan.

Köpte ett grattis kort åt syrran som fyller år om inte allt för länge och så köpte jag hipsters på rea.. inte illa.

Jag är inte en string utan hipsters är min grejj.

Sen tog jag min vanliga latte och till den en kladdkaka på mitt fik och satt och läste.

Jag tycker d är sååå mysigt att göra så.

Blev dock lite för mäktigt med kladdkaka.

Får se vad d blir imorrn när jag ska bjussa mamma på fika. =)

Kanske tar mig en macka eller nåt.. Men d beror nog på när vi går.. Iregel när vi fikar blir d rätt snabbt efter frukost så en macka då blir ju lite mycket.

Annars är d som sagt som vanligt.

Har hämtat mig från förra helgens chock.

Nu har jag tyvärr inget mer att säga..

Och ändå har jag ju inte sagt nåt vettigt alls.. =S

Får hoppas på bättre tur nästa gång..

Ha d bäst.

Detta blir ett rätt mörkt inlägg med några av mina funderingar om döden.

Men även här finns det hopp.

Tänker du nån gång på döden?

Tänker du nångång på att en dag kommer allt bara ta slut?

Tänker du nångång på att en dag kommer våra nära och kära inte finnas längre?

Det gör jag.

Och jag har svårt att hantera döden.

Det kanske ni har märkt på mina inlägg och drömmar om Lady.

Tanken på att folk bara slutar finnas stör mig.

Jag klarar inte riktigt av att acceptera det.

Vissa orsaker klarar jag av bättre än andra.

Hög ålder.

Sjukdommar.

Krig.

Mord.

Självmord.

När jag flyttade in i min nuvarande lägenhet så var det första gången jag bodde själv.

Jag var mycket äldre än vad dom flesta är som flyttar hemifrån för första gången.

Men pga magen och fobin så hade jag inte klarat av det först då.

Lägenheten dit jag flyttade var pappas..

Och det hade precis öppnat en matbutik knappt ett stenkast från den.

Så jag hade som inget val.

Hade ingen större lust att flytta alls om jag ska vara ärlig.

På den tiden var jag ohyggligt mycket sämre än jag är nu och tanken på att bo själv skrämde mig nåt fruktansvärt.

Dessutom kände jag ju ingen här.

Men flytta gjorde jag.

I huset jag bodde var dom flesta rätt mycket äldre.

Förutom två st.

Min dörr i dörr granne som dessutom hade samma efternamn som min granne där hemma.. (d gav mig en viss tröst)

Och i lägenheten under mig bodde G.

G var den som var närmast mig i ålder och därför mest intressant.

Dörr i dörrgrannen var nånstans mellan mig och mina föräldrar i ålder så därför inte riktigt lika intressant.

Men han var social och riktigt trevlig.

Vi brukade alltid hälsa när vi sågs och småprata ibland. Och på sommaren när jag va ute och gick så vinkande han alltid om han satt och solade på balkongen.

Egentligen ville jag lära känna både honom och G närmare men jag va blyg och vågade inte. G såg jag så sällan och han såg inte så "inbjudande" ut och den andra grannen (kallar honon R.B ) va ju som sagt äldre.

Och jag tänkte ju liksom att det finns ju alltid tid.

Men en dag så hör jag hur det lever om ute i hallen.

Då står några och bankar på R.Bs dörr och vill att han släpper in dom.. Annars skulle dom ringa polisen. (detta är ju dels bara d jag hörde genom dörren och flera år sen så jag kan ha kommit i håg fel och hört fel)

Det visar sig sen att R.B har tagit bort sig.

Han var död.

Mina första tankar var hur obehagligt det var att veta att han hade legat död bara några meter från mig.

Och hur dåligt måste han ha mått...

Och varför hade jag inte vågat lära känna honom?

Nu var det ju försent.

När värsta choken hade släppt så insåg jag hur kort livet är.

Man får bara så många chanser med saker och ting..

Man vet aldrig när livet tar slut.

Så jag bestämde mig för att inte slösa mer med chanserna.

Vid nästa tillfälle jag fick skulle jag minsann försöka lära känna G.

Inte nu för att jag va intresserad av honom på annat sätt än en potentiell kompis.

Tyckte han såg lite för "arg" ut för min smak.

Men jag skulle minsann våga ta kontakt.

Tiden gick och inget tillfälle dök upp.

Så en dag ser jag hur han flyttar...

Kände hur jag fick en klump i magen.

Nu var detta oxå försent..

Till min stora förvåning flyttade han till ett hus som var ihop byggt med mitt..

Läckert va?

Den sommaren bröt han benet.

Trisst för honom tur för mig.

För på en av mina promenader så var han ute och hoppade runt samtidigt..

Och eftersom han va på kryckor hade han ingen chans att hinna undan.. *S*

Och benet va du d perfekta samtalsämnet.

Så jag tog mod till mig och sa hej...

Och det va så allt började för oss...

Vi blev tillsammans och dom åren var dom lyckligaste i mitt liv.

Har aldrig vart så kär i någon eller älskat någon så mycket som han..

Han var/är min inspiration.

Det va han som inspirerade mig att börja måla.

Det va han som fick mig att fota.

Det är tack vare han jag har dator och skriver här och chattar.

Och det är tack vare honom jag lärde känna Ls och fick gå ut på krogen för första gången i mitt liv.

Så dom största framgångarna jag har gjort med mig själv och min sjukdom är tack vara honom.

Och egentligen oxå tack vara R.B

Man vet inte hur många chanser man får här i livet.

Så man måste passa på.

Jag tänker fortfarande på R.B

Framförallt på sommaren.

Han var verkligen en sommar människa.

Och än idag när jag är ute och promenerar på sommaren eller en riktigt solig dag och tittar upp mot hans lägenhet så ser jag fortfarande honom där.

Däremot finns det andra tillfällen som jag inte riktigt kan acceptera alls.

Som verkligen får mig att vilja kräkas.

Som i helgen.

Då var en i min närhet bara en hårsmån från att dö.

Och då var det inte säkerhetsbälten, ett snabbt tänkande, snabba reflexer, intuition, mod eller nåt annat som räddade dennes liv.

Inte ens att denne kunde skriva på hjälp eller på annat sätt larma om faran.

Utan det handlade om ren och skär jävla TUR!!!

Jag kan inte acceptera d ordet när d kommer till överlevande.

TUR.

Tur har man i kärlek, på lotto eller andra tävlingar..

Inte när d kommer till liv eller död.

När det kommer till liv och död då ska d handla om att kunna fighta för att överleva.

Inte bara nån jälva TUR.

Jag borde förstås vara jävligt glad och tacksam för att denna nu hade turen på sin sida och det är jag förstås.

Men just nu är jag fortfarande så pass chockad över hur nära det var att jag inte kan tänka så långt.

Allt jag kan tänka var hur nära det var.

För det va såååå nära.

Och överlevandet var bara ren och skär jävla TUR.

Fatta alltså..

TUR!!!

Vad hade hänt om turen inte ingripit?

Jag mår illa när jag tänker på d..

Trodde jag skulle kräkas när jag hörde nyheten.

Hela helgen har vart jobbig.

Nu är d inte så att personen ligger på sjukhus eller är skadad på nåt vis.

Utan så vitt jag vet så är personen hemma och mår gott.. (eller på jobbet är ju ändå måndag)

TUR.

Jo det kan man ju lungt säga.

Fy tusan bara så skrämmande...

Man vet aldrig hur många chanser man får här i livet.

Här kommer en lite klurig fråga..

Vart går gränsen med smak och ytlighet?