Det var länge sen jag skrev sist..

Hm.. känns som d blir många inlägg som börjar med den meningen och jag gissar att fler kommer det att bli.

Har hänt ändå rätt mycket i mitt liv både bra och dåligt..

Axeln är under kontroll (iallafall så länge jag lyckas sova på ett sätt där inte ryggen gör så ont), kramperna är tillbaka..

Har vart en på tok för stressig tid både av yttre faktorer och mig själv.

Men allt har nu inte vart dåligt.. =)

Många mysiga film och spel kvällar med G och vänner.

G är fortfarande min mysis och bästa vän.

Livet vore verkligen tråkigt utan honom.

Tyvärr har jag hamnat i en sån där negativ period där det känns som att inget jag gör duger varken för mig eller nån annan. Har tappat tron på mig själv.. Känns inte som jag gör nåt som räknas vare sig för mig eller nån annan..

Jag känner mig osynlig..

Som om att ifall jag försvann så skulle ingen märka nåt..

Det är faran med att gå hemma..

Man får ingen respons..

Man får ingen bekräftelse.

Och har man otur behandlas man som en börda..

Nu har jag tur nog att jag aldrig har behandlats som en börda av mina nära och kära och det älskar jag dom för..

Men ändå känner jag att jag inte riktigt räknas..

Jag gör ju inget.

Jag producerar inget..

Jag är inget..

Jag har inga barn att visa upp..

Inget jobb att få lön ifrån.

Inget alls..

Jag kan inte minnas senast jag fick en komplimang från nån.

Kan knappt minnas senast jag gav mig själv en komplimang heller..

Senast jag gjorde nåt jag verkligen var stolt över var när jag skrev min novell i 2B..

Men det verkar som d bara var jag och möjligen en till som tyckte den var nåt..

Kändes lite som om luften gick ur mig då.

Jag kände ju att WOW jag har verkligen gjort nåt bra här..

Klart att det jag skriver och målar i första hand ska vara för att JAG ska vara nöjd..

Men jag visar ju upp (och producerar för den delen) för att nå ut..

För att synas..

För att få respons..

För att få veta att jag finns på ett sätt..

Skulle d bara vara helt och hållet för min egen skull behöver jag ju inte skriva ner det..

För det finns ju i mitt huvud oavsett om jag skriver ner det eller inte.. Eller målar eller vad d nu gäller..

Jag känner lite att jag behöver få bekräftelse.

Att det jag gör har ett värde..

Å andra sidan..

Jag vill inte behöva bekräftelse från andra..

Det är inte andra människors jobb att få mig att känna att jag duger..

Jag måste ju duga för mig själv..

Oavsett vad andra säger..

Och vad är mer förnedrande att måste be nån säga nåt snällt till en?

Hade nån tyckt man var bra eller fin eller what ever så hade dom ju sagt d...

Men nu är inte mitt liv lika deppigt som jag får d att låta..

Även om det nu är så här jag mår för tillfället så är jag ganska lätt att glädja..

Behövs faktiskt inte mycket för att jag ska le..

Som nu tex..

Jag och G gjorde en beställning från Ginza.. (erkänner att jag gillar cdon bättre pga priserna) så nu har jag 9st pockets att läsa och en film att se..

Dessutom ska jag börja virka ikväll..

gjorde för nåt år sen en halsduk med matchande pannband med en virkad blomma.. Första handarbeten jag har gjort som vuxen (har seriöst tummen mitt i handen när d gäller sånt) och jag fick faktiskt komplimanger för det.

Men tyvärr visste jag inte så mycket om stickning så min fina halsduk är tyvärr på väg att remsas upp och jag kan inte rädda den..

Så ikväll har jag beslutat mig för att börja på två nya pannband med matchande halsduk..

Blir bara en halsduk men båda pannbanden kommer att matcha den..

En flicka behöver lite variation.. ;)

Hittade en relativt hyffsad förklaring på nätet om hur tusan man bär sig åt för att virka stolpar maskar osv.. (minns tyvärr inte sen senast)

Så ikväll är d film te och handarbete som gäller..

Jag önskar er alla en riktigt underbar dag..

Och kom ihåg..

Det kostar så lite att säga nåt snällt till nån..

Ps. kommer kanske lägga upp bilder på 2B om jag blir nöjd med halsduken osv

Kramiz