Sent på torsdagskvällen slog det mig en sak..

Jag är ju "stor chattare" som ni vet.

Jag chattar iregel några timmar per dag.

Möter alla möjliga sorters människor.

Vissa snälla andra som bara vill ha nån att hacka på..

Men dom snälla är ju dom som gör att man fortsätter att chatta.

För det är ett jätte trevligt sällskap.

Tiden går väldigt långsamt när man bara går hemma trots att man försöker fylla den så gott det går.

Men det är ju så när man är sjuk.

På dagarna blir man väldigt lätt isolerad (beroende på sjukdom osv förstås) dom flesta jobbar så har sällan nån att fördriva tid med.

Och då är chatt väldigt bra sällskap..

Jag är rätt försiktig av mig när jag chattar..

Jag säger helst inte så mycket om mig själv..

Bara ett få tal personer som vet mitt namn och vart jag bor och det trivs jag med.

Litar man på fel person så kan det bli rätt galet.

En sak jag har märkt när jag chattar är hur lätt endel har att öppna sig.

Jag har fått höra många historier om människors upplevelser sjukdommar och andra hemskheter.

Tror många kanske har ett behov av att prata av sig och på chatten är det lättare att berätta saker (även kanske riktigt allvarliga saker) eftersom det är ingen som vet vem man är.. Man är anonym.. Man blir inte dömd på samma sätt..

Och det tycker jag är bra.

Det är viktigt att kunna prata av sig.. Man mår bättre då..

På chatt vågar nog många vara en lite friare version av sig själv..

Man är inte lika hämmad av saker som man är irl tex sjukdommar.. social status osv.

Man kan vara den man vill vara liksom.

Själv så undvikar jag helst att prata om min sjukdom...

Har inget att göra med att det är så privat engentligen..

Har nog mer att göra med att jag har helt enklet pratat om den så mycket att jag är less.. *S*

Men framförallt så vill jag känna mig fri...

Min sjukdom (ofarlig som den är) lyckas ändå styra i princip hela mitt liv.. Nästan varenda del i mitt liv influeras av den.. Och jag Hatar det...

Det gör oxå att mycket runt mig och Om mig blir om min sjukdom..

Jag får aldrig bara var jag ...

Det måste alltid hjälpas trixas fixas och anpassas på nåt sätt när det gäller mig..

Så jag försvinner.... i sjukdommen.

Det enda jag har gjort sen jag blev sjuk som verkligen bara var JAG var min utställning.. Men även där så tog sjukdommen kontrollen eftersom den gjorde att jag nästan inte kunde gå på den.. (var inte en riktig utställning som så, utan på ett dagcenter eller liknande)

Och jag tror att det är mycket därför jag är så emot att prata om min sjukdom när jag chattar..

Jag vill få vara jag.... Inte bara hon den där sjuka som allt måste trixas med för att det ska funka..

Jag får en chans att vara fri...

Mig själv..

På ett sätt iallafall..

Chatt är ju ändå chatt och jag tvivlar på att hur mycket jag än försöker och tror så är jag nog ändå inte helt och hållet den jag är irl..

Men jag hoppas det iallafall..

Önskar bara att människor kunde förstå det när man chattar..

Många blir irriterade nästan arga när man inte vill dela med sig om allt..

Men nu när jag kanske har upptäckt själv varför jag är så emot att prata om min sjukdom så kanske jag lättare kan förklara det för dom oxå..

Meeeeeen.. Vissa bara söker nåt att irritera sig på..

Men dom skiter jag i.. *S*

trevlig helg

kramiz

Här kommer en lite uppdatering om den mystiska brev avin jag fick i förrgår.

Funderade som en galning om vad tusan det kunde vara.

Men tillslut var det ändå dags att möta G efter jobbet och hämta ut det innan vi skulle handla inför helgen.

Så jag stod i kön och väntade.. Nyfiken så jag kunde spricka men oxå lite nervös efter att ha pratat med Sk som sa det kunde vara nån missad räkning eller nåt.

När jag sen fick paketet så var det inte så stort.. Kanske som en bok ungefär men tjockare.

Funderade om det kunde vara från Ls för jag tyckte lite det var hennes handstil (stod ingen avsändare) men jag kunde inte förstå varför hon skulle skicka mig ett hårt paket.

Fick nämligen ett plagg av henne i julklapp som var i fel storlek och här om dagen undrade jag om nån av dom coola affärerna där hon shoppar hade nån sida på internet som jag kunde shoppa från.. Så jag räknade bort henne då..

Men det var inte mammas handstil.. (och hon skulle ha berättat) Inte heller Gs föräldrars handstil.. (dom skulle ha skrivit avsändare) Och annas kunde jag inte tänka mig vem det kunde vara..

Men så fort vi hade packat upp maten så slängde jag mig över paketet..

Som var från Ls.....

Och innehållet..

Ni kommer inte att tro mig....

Popcorn.. *ASG* Det var en sort som vi inte har här uppe.. en sötad variant..

(Ls och T har brukat köpa popcorn kryddor åt oss när dom har vart på bio) så hon hade sett denna sort och genast tänkt på mig..

Hon är så rolig. =) Messade henne direkt..

Vi hade rätt kul sen när hon ringde upp.

Så nu är det mysteriet löst..

Oväntad upplösning va? *S*

Trevlig helg.