Hej älskling.
Det har gått några dagar och febern har äntligen släppt...
Jag sov mycket och drömmde...
Om dig...
Det var underbara drömmar...

Du var så varm...
Levande...

Underbar.
Dina underbara ögon, dina kyssvänliga läppar och ditt mjuka, härliga hår...
Du är den enda killen jag känner som är sexig även när du ler..
Jag drömmde att vi dansade...
Du höll mig tätt, tätt mot din kropp...
Jag grät inte när jag vaknade utan log faktiskt...
Kände mig inte lika ensam...
Men det gör fortfarande ont...
Hur kommer mitt liv att se ut nu?
Utan dig?
Skratta åt nåt fånigt och inte kunna dela det med dig...
Inte smyga in i duschen och göra dig sen till jobbet.
Du var så underbar...
Så perfekt för mig...
Även dina fel...
Du är den enda som har fått mig att känna mig trygg, älskad...
Det är inte bara dig som jag har förlorat, utan mig själv oxå...
Önskar jag visste att du hade det bra...
Att du fått frid...
Bara du inte glömmer mig...
Vad som än händer i framtiden, hur många år som än går, kommer jag aldrig att sluta älska dig eller glömma dig...
Aldrig...
Himmlen är så vacker...
Rosa och blå...
Sol uppgång...
Jag ska lägga mig och sova några timmar till.
Och drömma om dig...
Det är du och jag....
Det kommer alltid att vara du och jag...
Jag saknar dig så mycket...
Det är så tomt utan dig...
Det gör så ont...
Så ont utan dig....
Men det är dags nu...
Dags för mig att börja leva igen...
Leva.
Utan dig...
KOMMER ALLTID ATT ÄLSKA DIG!!!
 
slut

Hej.

Jag skulle behöva lite råd.

Som några av er kanske vet så tatuerade jag mig för ett år sen eller nåt.

Var en ganska stor grejj för mig eftersom det var en övertatuering på en tidigare misslyckad och infekterad tatuering.

Jag var jätte noga med att ta hand om min nya snygga sak och den läkte fint och är vacker. =)

Men nu ett år senare (eller nåt sånt) så har jag nu i några dagar lagt märke till några underliga prickar på den.. Trodde först att det kanske var några små finnar eller nåt.

Går ju inte att riktigt se under all färg. Dock är dom rätt små och kliar.

Men tycker d ska vara märligt om det är finnar när d bara gäller området som är tatuerat och huden runt om är lika fin som vanligt..

Men vad annars kan det vara?

Kan väl inte vara en infektion eller allergi så här pass sent??

Funderar på att kanske boka en tid hos vårdcentralen men känns ju lite fånigt om det bara skulle vara några små finnar..

Nån som vet vad det kan tänkas vara?

tacksam för svar.

kramiz

Vet egentligen inte riktigt hur jag ska formulera detta inlägg så jag verkligen får fram det jag vill säga utan att bara låta gnällig.

Men jag gör ett försök och hoppas ni inser att det faktiskt är ett problem.

Jag chattar som ni säkert vet.

Eftersom jag går hemma hela dagarna så är chatt ett väldigt bra sällskap och min största chans till social stimulans.

Tyvärr är d så att om man chattar får man tåla rätt mycket..

Man får verkligen inte vara känslig av sig..

Förut var jag på spray chatten medan den fanns.

Aaaaningen besvärlig men den hade flera riktigt bra funktioner som gjorde att chattens kändes relativt säker..

Dels kunde man välja vem som kunde se eventuella bilder man valde att lägga in..

Men framförallt som hade dom en funktion att om en chattare betedde sig illa så kunde dennes spärras.. Tills man själv valde att avspärra personen.. Alltså spärren höll inte bara för stunden utan tills den blev borttagen.. Och då kunde personen inte se en, skriva till en, eller gå in på ens sida..

Man helt enkelt försvann.. Poff.. Problemet borta..

Tyvärr är det få chatter som har liknande funktion. tyvärr inte min "hemma chatt).

Dom flesta chatter har regler..

Och dom flesta har personer som ska se till att dom reglerna följs.

Men då handlar d som regel (men nu kan jag ha fel) om privatpersoner som erbjuder chatten att försöka hjälpa till och är därmed inte anställda av chatten och blir därför rätt tandlösa..

Så vart går gränsen på vad som man ska acceptera?

Klart att i ett "rum" med många människor blir det många åsikter och därmed lätt konflikter och slitningar...

Så att en viss mån av gräl missförstånd och liknande måste man räkna med..

Men vart går gränsen?

Hur tjock hud ska man behöva ha för att chatta?

Allt för ofta förekommer trackaserier.. påhopp och rasism (eller iallafall främlingsfientlighet).

Men igår tycker jag det ändå gick över gränsen på vad som är acceptabelt..

Det var nämligen en som sa att han skulle döda mig...

Eftersom jag inte pratade med personen så skickde jag honom en smily i form av ett frågetecken..

Då säger han att han ska bryta av min nacke.. (är inte ordagrann nu.. funderade på att lägga in exakt vad han sa eftersom jag har det sparat men då bryter jag säkert mot nån lag eller nåt så d vågar jag inte).

Sen påstod han att det bara var ett skämt..

jag tyckte att d va ju bra eftersom våld mot kvinnor är inte jag tycker man ska skämta om..

Då fortsätter han med att våld mot kvinnor är egentligen inte fel ifall det finns orsak..

Och fortsätter med att säga att han skulle låsa in mig i en källare för resten av livet och sälja mig ibland...

Jag försökte spela cool men jag blev riktigt illa till mods..

DET var verkligen inte humor i mina ögon..

Så jag behöll chatten öppen och försökte få ta i en "vakt".

När jag hittade en vakt sa han att han inget kunde göra...

Han var inte anställd av chatten utan egentligen bara en vanlig chattare...

Dessutom kunde han inte lägga sig i vad som skrevs privat..

jag förskökte förklara att det skrevs öppet men det svarade han inte på...

Hans råd var antingen att göra en abuse anmälan eller gå till polisen..

Så jag förskte med abuse..

Naturligt vis krånglade chatten som vanligt så sidorna fungerade inte som dom skulle.. Men tillslut hittade jag iallafall där man skulle klicka för att komma till abuse..

Bara för att få beskedet sidan du söker finns inte hos oss (kanske inte xakt så)

Så vad gör man då?

Jag har skrivit till dom som har chatten och hoppas att dom finner en lösning..

För nån måtta måste det väl ändå vara på hur mycket man ska tåla?

Chatten har ju regler..

Nån borde se till att dom följs oxå...

Nån trygghet ska man väl ha?

Nu är d ju inte så att jag faktiskt fruktar för mitt liv..

Men det var ruggigt obehagligt..

Och så tjock hud vill jag inte få, att jag tycker att mordhot är en del av vardagen.. Nåt man ska tåla om man vill chatta...

Hej älskling.
Jag har feber...
Jag fryser och hela kroppen värker...
Du blev alltid så gnällig bara du fick lite feber...
Men du va så gullig när du låg i sängen och försökte se så ynklig ut som möjligt, så jag skulle tycka synd om dig och pyssla om dig...
Men det hade jag gjort ändå...
Du var alltid så omtänksam mot mig när jag var sjuk...
Kom med te med honung och sånt...
Jag önskar att du kunde pyssla om mig nu....
Hade velat att du låg brevid mig och höll om mig som du brukade...
Jag saknar dig så mycket...
Jag ska ta en tablett och lägga mig och vila så jag blir frisk..
Önskar du va här..

Hej älskling.
Jag var hos din mamma idag.
Hon ser inte lika sliten ut längre.
Hon har vart tillbaka på jobbet en tid nu och det verkar gå bra.
Men hon ser fortfarande vilsen ut.
Tur att hennes syster och vänner har varit så bra på att finnas där för henne...
Jag skäms när jag tänker på hur lite jag har gjort för att stötta henne...
Vi pratade förstås om dig...
Tittade i gammla fotoalbum...
En av bilderna var på oss från förra sommaren...
Du vet nog vilken jag tänker på...
Då vi va täckt i lera för att bilen fått punktering i skogen på väg till er stuga...
Jag skrattade faktiskt när jag såg den...
Du är verkligen snygg i lera, älskling...
Hon visade en massa bilder på dig som barn oxå...
Jag hade ju föstås redan sett dom, men nu berättade hon en massa saker om hur du var som barn.
Hon saknar dig så mycket...
Jag vet att vi sa att vi aldrig skulle ha barn och det va mest jag som tyckte det,
men när jag såg bilderna av dig som liten så önskar jag att vi hade fått ett barn...
Då hade jag åtminstone haft en del av oss kvar...
En självisk tanke, jag vet...
Din mamma tycker att det är dags för mig att börja gå vidare med mitt liv...
Hon sa att jag måste acceptera att du är borta...
Jag svarade inget.
Vad kunde jag säga???
Jag VILL INTE gå vidare utan dig!!!
Hon torkade mina tårar och sa att hon alltid sett mig som en dotter och ville att jag skulle bli lycklig igen trots att det inte va med dig, och att jag alltid skulle höra samman med familjen vad som än händer i framtiden.
Jag vet att hon menade det.
Hon är det närmaste jag har haft till en riktig mamma...
Hon gav mig en stor kram när det va dags för mig att gå.
Hon grät...
När jag kom hem var mitt hjärta fullt med glada, lyckliga och kärleksfulla minnen...
Jag känner mig mer ensam än nånsin...