Wish upon a star

 I would never wish

upon a star

for you love

For your heart

is only

yours

to give

I only wish

that I am

worthy

when the time comes.

#poem #Twitter #Dikt

Love is all around

Bakom varje trasig människa finns en historia

OM en tjej har 6 för pengar så är hon en prostutierad.. olagligt.... (hm.. nog är d väl olagligt? eller är d bara att köpa som är olagligt?)

OM en tjej har 6 för pengar men d blir en film så är hon skådespelerska... lagligt

OM en tjej har 6 d blir en film som hamnar på nätet så blir hon en "kändis"

Är d bara jag som tycker d är en mysko värld vi lever i?

Ps.. om jag inte hinner blogga innan dess..

GLAD MIDSOMMAR =D

Här får ni nåt att fundera på

eller bara nåt ni kan förklara för mig..

Tro Hopp och Kärlek.. Kors Ankare och Hjärta..

Kors fattar jag..

Hjärta fattar jag..

Men vad tusan är hoppfullt med ett ankare?

Hade man sagt tro trygghet och kärlek hade jag förstått..

Men inte hopp..

Man ankrar sig fast.. jo visst.. men vad är hoppfullt med det?

Nån som vet varför ankare står för hopp (och inte trygghet? tex)

vore kul att veta =)

Satt just och såg slutet av reprisen av det första avsnittet av falling skies på 6an. (snacka många av i en enda mening)

Scenen när pojken fyller år och fick en "skateboard" av sin pappa (men egentligen brorsa) och åker runt.. Och dom vuxna står och tittar och ler åt att ett barn får vara ett barn en stund.. Men sen är verkligheten ifatt och dom måste bege sig till en tryggare plats..

Jag tänkte för mig själv att hur skulle jag klara av om man plötsligt vaknar och lever i ett land i krig.. När barn inte får vara barn och man aldrig kan känna sig trygg..

Då slog det mig att många runt om i  världen.. Här i vår egen tid, på vår egen planet faktiskt lever i en sån tillvaro varje dag.

Och kanske har gjort d så länge dom kan minnas..

Tänk att det faktiskt finns dom som lever i en tillvaro där att duscha och byta till rena kläder är en lyx..

Tänk att leva i en tillvaro när en knackning på dörren lika gärna kan leda till döden som ett besök..

Där kvinnor våldtas och barn är soldater... Fäder som tvingas från sina familjer och sätts i fängelse för brott nån mer eller mindre har hittat på.. Tortyr.. Misshandel..  Där människor dör av svält och sjukdommar vi inte ens skulle höjja ögonbrynen åt..

Nog ska vi va j-vligt tacksamma att vi bor i lilla rara sverige....

Glad Påsk

Nu vill jag börja detta inlägg med att erkänna att JA jag gillar hocky. =)

Är det VM eller landskamper så sitter jag gärna framför tvn.

Men nej.. Nåt mega fan är jag nog inte utan mer en "svensson" tittare.

Och när d gäller elitserien så ser jag nog inte så mycket tyvärr..

Mycket pga att d helt enkelt visas för få av dom på dom tvkanaler jag har att d ska va värt att följa med..

Hur som helst..

Idag när vi såg Luleå matchen så såg jag nästan rött..   

Nej.. Jag kritiserar INTE Luleå..

Nej.. Jag kritiserar inte AIK

och nej jag har ingen kritik mot dommarna..

Klart att inte Luleå gjorde sin bästa match direkt..

Men detta är hocky.. Shit happens....

Utan min känga är åt den så kallade "hemma publiken"....

För nog var dom snabba som tusan att lämna området så fort d stod klart att Luleå inte skulle vinna..

Likt råttor som lämnar d sjunkande skeppet smet dom iväg..

Nästan så jag skämdes när jag såg dom...

Vart är lojaliteten för hemmalaget???

Vart är applåderna för att tacka dom för en ändå strålande säsong???

Vart tog stödet vägen???

Och varför inte visa AIK lite respekt och applådera dom för en bra match?

För även om jag är ett "Luleå fan" så var ju AIK helt enkelt d bättre laget den här omgången..

Så är d bara....

Men att publiken bara gick....

Fyyyyyyy så dålig stil.....   

Så jag vill iallafall säga ett stort GRATTIS till AIK som tog sig vidare.. Lycka till =)

Och så vill jag säga ett stort GRATTIS till Luleå som trots allt gjort en riktigt bra säsong..

Bättre lycka nästa gång grabbar =)

Skickar även en hälsning till Luleå klacken som gjorde sig hörda under kvällen    och även till AIKs klack som även om dom var få gjorde allt för sitt lag =)

Kramiz allihopa   

Sent på torsdagskvällen slog det mig en sak..

Jag är ju "stor chattare" som ni vet.

Jag chattar iregel några timmar per dag.

Möter alla möjliga sorters människor.

Vissa snälla andra som bara vill ha nån att hacka på..

Men dom snälla är ju dom som gör att man fortsätter att chatta.

För det är ett jätte trevligt sällskap.

Tiden går väldigt långsamt när man bara går hemma trots att man försöker fylla den så gott det går.

Men det är ju så när man är sjuk.

På dagarna blir man väldigt lätt isolerad (beroende på sjukdom osv förstås) dom flesta jobbar så har sällan nån att fördriva tid med.

Och då är chatt väldigt bra sällskap..

Jag är rätt försiktig av mig när jag chattar..

Jag säger helst inte så mycket om mig själv..

Bara ett få tal personer som vet mitt namn och vart jag bor och det trivs jag med.

Litar man på fel person så kan det bli rätt galet.

En sak jag har märkt när jag chattar är hur lätt endel har att öppna sig.

Jag har fått höra många historier om människors upplevelser sjukdommar och andra hemskheter.

Tror många kanske har ett behov av att prata av sig och på chatten är det lättare att berätta saker (även kanske riktigt allvarliga saker) eftersom det är ingen som vet vem man är.. Man är anonym.. Man blir inte dömd på samma sätt..

Och det tycker jag är bra.

Det är viktigt att kunna prata av sig.. Man mår bättre då..

På chatt vågar nog många vara en lite friare version av sig själv..

Man är inte lika hämmad av saker som man är irl tex sjukdommar.. social status osv.

Man kan vara den man vill vara liksom.

Själv så undvikar jag helst att prata om min sjukdom...

Har inget att göra med att det är så privat engentligen..

Har nog mer att göra med att jag har helt enklet pratat om den så mycket att jag är less.. *S*

Men framförallt så vill jag känna mig fri...

Min sjukdom (ofarlig som den är) lyckas ändå styra i princip hela mitt liv.. Nästan varenda del i mitt liv influeras av den.. Och jag Hatar det...

Det gör oxå att mycket runt mig och Om mig blir om min sjukdom..

Jag får aldrig bara var jag ...

Det måste alltid hjälpas trixas fixas och anpassas på nåt sätt när det gäller mig..

Så jag försvinner.... i sjukdommen.

Det enda jag har gjort sen jag blev sjuk som verkligen bara var JAG var min utställning.. Men även där så tog sjukdommen kontrollen eftersom den gjorde att jag nästan inte kunde gå på den.. (var inte en riktig utställning som så, utan på ett dagcenter eller liknande)

Och jag tror att det är mycket därför jag är så emot att prata om min sjukdom när jag chattar..

Jag vill få vara jag.... Inte bara hon den där sjuka som allt måste trixas med för att det ska funka..

Jag får en chans att vara fri...

Mig själv..

På ett sätt iallafall..

Chatt är ju ändå chatt och jag tvivlar på att hur mycket jag än försöker och tror så är jag nog ändå inte helt och hållet den jag är irl..

Men jag hoppas det iallafall..

Önskar bara att människor kunde förstå det när man chattar..

Många blir irriterade nästan arga när man inte vill dela med sig om allt..

Men nu när jag kanske har upptäckt själv varför jag är så emot att prata om min sjukdom så kanske jag lättare kan förklara det för dom oxå..

Meeeeeen.. Vissa bara söker nåt att irritera sig på..

Men dom skiter jag i.. *S*

trevlig helg

kramiz