Den enda garantin du får av livet,

den enda verkliga sanningen,

är den som säger,

att ju längre du har levt, desto närmare är du att dö!

Det är en sanning som aldrig diskriminerar.

Nåt som fullständigt skiter i om du är rik eller fattig,

om du är man eller kvinna,

vad du tror eller inte tror på,

eller om du är kriminell eller rar som en ängel.

Den bryr sig inte ens om hur länge du har levt.

Man brukar säga att man ska leva varje dag som om det vore ens sista.

Visst det är ju bra.

Livet är både för kort och för långt för att man ska leva ett liv som inte gör en lycklig. I den mån man nu har kontroll över sitt liv. För även om många tycker att man själv har kontrollen så stämmer det ofta bara till en viss del.

Men nu var inte det poängen med ämnet.

Poängen är att livet är kort. eller långt.

Var så lycklig du kan.

Njut av dom små sakerna i livet.

För livet är inte dom stora sakerna utan alla dom små som händer däremellan.

Jag låg i soffan häromkvällen i Gs famn och funderade, blir livet mycket bättre än såhär?

Svaret var enkelt.

Nej

Men att leva varje dag som det vore ens sista, även om det å ena sidan är ett bra tänk, så är det ändå lite ensidigt.

Så jag gör helt enkelt ett tillägg.

Lev varje dag som det är dina nära och käras sista.

Om din partner, förälder, barn, kompis dör idag.

Vad är det sista du har sagt?

För det är inte bara för dig och mig livet är ömtåligt och kan ta slut när som helst.

Ofta är vi allt för dåliga på att ta vara på dom stunder vi har med varandra.

Vi tar alla förgivet att vi har en morgondag.

Och det är ju iregel så.

En dag efter den andra.

Samma samma varje dag.

mer eller mindre.

Men så kommer samtalet.

Eller lika illa.

Du är själv på plats.

Och ser hur livet tar slut.

Och då minns man plötsligt allt det där som man aldrig sa,

bilderna man aldrig tog,

ursäkten man aldrig gav.

Varför har vi så svårt att avsluta ett besök med orden jag älskar dig?

Eller kanske på nåt annat lämpligt sätt visa att personen/personerna är viktiga för oss?

Hur mycket vi än önskar det och vill inbilla oss så är varken vi eller någongannan odödlig.

Och även om vi själva är noga med vår hälsa, inte gör några större dumheter som kör i fyllan, inte byter till vinterdäck, tränar och äter rätt osv osv osv

Så kan någonannan göra ett misstag.

Någonannan som har druckit,

Någonannan har inte tränat och blir sjuk bakom ratten och plöjer genom en folksamling.

Eller en sjukdom.

Fasiken vad många alternativ det finns.

Sånt här ska man naturligtvis inte gå runt och tänka på hela tiden,

man måsta ha huvudet i sanden ibland för att orka leva,

för att kunna se en framtid,

för att känna hopp.

Och gör det!

Livet är en otrolig gåva.

Ett mirakel.

Tänk så många saker som måste klaffa för att det ens ska bli en människa.

Två människor som tillsammans skapar ett nytt liv.

Helt otroligt när man tänker på det.

Så njut av livet,

Skratta med dina nära och kära.

Glöm inte bort att uppskatta varandra.

Ta inte morgondagen för givet.

Lev idag,

för imorgon kan det vara försent.