Satt just och såg slutet av reprisen av det första avsnittet av falling skies på 6an. (snacka många av i en enda mening)

Scenen när pojken fyller år och fick en "skateboard" av sin pappa (men egentligen brorsa) och åker runt.. Och dom vuxna står och tittar och ler åt att ett barn får vara ett barn en stund.. Men sen är verkligheten ifatt och dom måste bege sig till en tryggare plats..

Jag tänkte för mig själv att hur skulle jag klara av om man plötsligt vaknar och lever i ett land i krig.. När barn inte får vara barn och man aldrig kan känna sig trygg..

Då slog det mig att många runt om i  världen.. Här i vår egen tid, på vår egen planet faktiskt lever i en sån tillvaro varje dag.

Och kanske har gjort d så länge dom kan minnas..

Tänk att det faktiskt finns dom som lever i en tillvaro där att duscha och byta till rena kläder är en lyx..

Tänk att leva i en tillvaro när en knackning på dörren lika gärna kan leda till döden som ett besök..

Där kvinnor våldtas och barn är soldater... Fäder som tvingas från sina familjer och sätts i fängelse för brott nån mer eller mindre har hittat på.. Tortyr.. Misshandel..  Där människor dör av svält och sjukdommar vi inte ens skulle höjja ögonbrynen åt..

Nog ska vi va j-vligt tacksamma att vi bor i lilla rara sverige....

Glad Påsk