Det är nog inte många som vet, men för väldigt länge sen så var detta ett mycket mindre samhälle än det är nu..
Kanske inte låter så underligt för på den tiden var de flesta samhällena mindre än dom är nu...
Men detta samhälle bar på en hemliget...
Egentligen var det nog ingen hemlighet utan hade helt enkelt blivit så eftersom det kom så få besökare utifrån..
Hemligheten var att djupt inne i skogen fanns en sjö...
Det var en vacker liten sjö, inramad av den täta skogen och underbara små skogsstjärnor..
På den spegelblanka ytan guppade stora, vackra näckrosor.
Det va en fridfull och vacker plats...
Trollsjön kallade dom den, för det vilade trolldom över sjön...
Men det var nog mer en välsingnelse än trolldom.
Det var iallafall välsingnad man kände sig när man kom där ifrån...
Om man bar på en längtan, eller hade en innerlig önskan så letade man sig dit...
Och även om man inte fick sin önskan uppfylld så kände kände man sig alltid välsingnad när man kom därifrån och den känslan bar man med sig resten av livet..
Om byggdens barn gick vilse så berättade dom alltid sen hur dom hittat sjön och därefter genast funnit stigen hem igen..
Dom sa att stigen vart nästan upplyst av alla skogsstjärnor och hur dom hade hört skratt klinga mellan träden..
Det var det förstås inget man egentligen trodde på, men barnen var alltid oskadda och höll en skogsstjärna i handen...
Och om man hade tur, riktigt tur och kom till sjön vid precis rätt tidpunkt...
När solen just höll på att vakna och det låg dimma över sjön efter en natt av fullmåne,
Då kunde man se hur älvor dansade runt sjön till skogens egen melodi...
Och om man var riktigt modig och vågade sig ändå fram, så delade älvorna och sjön med sig av sin glädje, kärlek och frid....
Nånting som förändrade en för alltid...
Man kunde alltid se vem som fått se sjöns fulla hemlighet, för över den personen vilade en särskild glans...
En särskild glimt i ögat...
En inre frid som spred sig till de som var närmast.
Men det var långt ifrån alla som hittade dit...
Hur mycket man än försökte så fann man bara sjön om sjön själv tillät det...
Men det va länge sen nu..
Med tiden förvandlades sjön till ett minne, sen en myt och sen bara bortglömd...
Där det lilla sammhället en gång låg finns det nu en stad...
Människor som stressar runt och sliter ut sig i onödan..
Skogen är försurad och skövlad...
Men sjön finns fortfarande där...
Väntar på att nån ska finna den...
Och kommer man tillräckligt nära vid fullmåne kan man höra hur älvorna skrattar och dansar runt sjön..

I det smutiga lilla rummet satt en ensam liten pojke i ett hörn.
Han var halvt gömd under ett täcke och ansiktet randigt av tårar...
Kläderna bar tydliga spår av att ingen hjälpt honom på toaletten och han va snorig under näsan.
I sin famn höll han en blå lastbil med rött flak...
Han höll den så hårt han små händer kunde medans han sakta vaggade sig fram och tillbaka...
Blicken var tom och ögonen torra...
Ytterdörren öppnades och in kom Jenny som just fyllt 14år..
Hon kunde genast känna den allt för bekanta doften av alkohol och ciggaretter och visste vad hon hade att vänta sig...
Hon behövde inte ropa för att veta att hon och hennes lillebror var ensamma...
Igen...
Hon gick in till sin lillebror...
- Jag är hemma nu, Tobias, sa hon och tog honom i sin famn...
Han höll fortfarande hårt i lasbilen, som hon gett honom i present, och verkade inte se henne...
Jenny bar honom försiktigt ut i badrummet, tog av honom de smutsiga kläderna och duschade honom.
När han var ren och ombytt gjorde hon mat åt dom så gott hon kunde.
Hon tog med honom till sitt rum där han fick vara i sängen medans hon gjorde sina läxor..
När det va dags att sova la hon honom i hans säng men han klamrade sig fast vid henne och vägrade släppa henne och kved ynkligt.
Han fick sova i hennes säng och hon höll honom försiktigt..
Hon snyftade tyst för sig själv...
Stilla för att inte väcka honom....
Hon orkade inte längre....
Hon kunde inte ge honom det han behövde och deras mor verkade inte bry sig...
I morgon, i morgon var det dags....
I skolan hade dom just pratat om barnens rättigheter och vart dom kunde vända sig...
I morgon skulle hon prata med någon.
imorgon skulle dom få hjälp...