Här har ni en lite tavla som jag har gjort

Hej älskling.
Det har gått några dagar och febern har äntligen släppt...
Jag sov mycket och drömmde...
Om dig...
Det var underbara drömmar...

Du var så varm...
Levande...

Underbar.
Dina underbara ögon, dina kyssvänliga läppar och ditt mjuka, härliga hår...
Du är den enda killen jag känner som är sexig även när du ler..
Jag drömmde att vi dansade...
Du höll mig tätt, tätt mot din kropp...
Jag grät inte när jag vaknade utan log faktiskt...
Kände mig inte lika ensam...
Men det gör fortfarande ont...
Hur kommer mitt liv att se ut nu?
Utan dig?
Skratta åt nåt fånigt och inte kunna dela det med dig...
Inte smyga in i duschen och göra dig sen till jobbet.
Du var så underbar...
Så perfekt för mig...
Även dina fel...
Du är den enda som har fått mig att känna mig trygg, älskad...
Det är inte bara dig som jag har förlorat, utan mig själv oxå...
Önskar jag visste att du hade det bra...
Att du fått frid...
Bara du inte glömmer mig...
Vad som än händer i framtiden, hur många år som än går, kommer jag aldrig att sluta älska dig eller glömma dig...
Aldrig...
Himmlen är så vacker...
Rosa och blå...
Sol uppgång...
Jag ska lägga mig och sova några timmar till.
Och drömma om dig...
Det är du och jag....
Det kommer alltid att vara du och jag...
Jag saknar dig så mycket...
Det är så tomt utan dig...
Det gör så ont...
Så ont utan dig....
Men det är dags nu...
Dags för mig att börja leva igen...
Leva.
Utan dig...
KOMMER ALLTID ATT ÄLSKA DIG!!!
 
slut

Hej älskling.
Jag har feber...
Jag fryser och hela kroppen värker...
Du blev alltid så gnällig bara du fick lite feber...
Men du va så gullig när du låg i sängen och försökte se så ynklig ut som möjligt, så jag skulle tycka synd om dig och pyssla om dig...
Men det hade jag gjort ändå...
Du var alltid så omtänksam mot mig när jag var sjuk...
Kom med te med honung och sånt...
Jag önskar att du kunde pyssla om mig nu....
Hade velat att du låg brevid mig och höll om mig som du brukade...
Jag saknar dig så mycket...
Jag ska ta en tablett och lägga mig och vila så jag blir frisk..
Önskar du va här..

Hej älskling.
Jag var hos din mamma idag.
Hon ser inte lika sliten ut längre.
Hon har vart tillbaka på jobbet en tid nu och det verkar gå bra.
Men hon ser fortfarande vilsen ut.
Tur att hennes syster och vänner har varit så bra på att finnas där för henne...
Jag skäms när jag tänker på hur lite jag har gjort för att stötta henne...
Vi pratade förstås om dig...
Tittade i gammla fotoalbum...
En av bilderna var på oss från förra sommaren...
Du vet nog vilken jag tänker på...
Då vi va täckt i lera för att bilen fått punktering i skogen på väg till er stuga...
Jag skrattade faktiskt när jag såg den...
Du är verkligen snygg i lera, älskling...
Hon visade en massa bilder på dig som barn oxå...
Jag hade ju föstås redan sett dom, men nu berättade hon en massa saker om hur du var som barn.
Hon saknar dig så mycket...
Jag vet att vi sa att vi aldrig skulle ha barn och det va mest jag som tyckte det,
men när jag såg bilderna av dig som liten så önskar jag att vi hade fått ett barn...
Då hade jag åtminstone haft en del av oss kvar...
En självisk tanke, jag vet...
Din mamma tycker att det är dags för mig att börja gå vidare med mitt liv...
Hon sa att jag måste acceptera att du är borta...
Jag svarade inget.
Vad kunde jag säga???
Jag VILL INTE gå vidare utan dig!!!
Hon torkade mina tårar och sa att hon alltid sett mig som en dotter och ville att jag skulle bli lycklig igen trots att det inte va med dig, och att jag alltid skulle höra samman med familjen vad som än händer i framtiden.
Jag vet att hon menade det.
Hon är det närmaste jag har haft till en riktig mamma...
Hon gav mig en stor kram när det va dags för mig att gå.
Hon grät...
När jag kom hem var mitt hjärta fullt med glada, lyckliga och kärleksfulla minnen...
Jag känner mig mer ensam än nånsin...

Hej älskling.
Jag var hos kuratorn idag.
Lyckades pressa fram några glada miner så att han inte skulle gnälla.
Det var mitt sista samtal. Han gjorde ändå ingen nytta...
Jag har fortfarande inte packat undan dina kläder.
Det dröjer nog länge än.
Jag är inte redo att städa bort dig ur mitt liv.
Du var mitt liv...
Iallafall den delen av det som gjorde mig mest lycklig...
När kistan sänktes ner i marken följde en stor del av mig med...
Ingen har nånsin fått mig att känna som du.
Du blev aldrig arg eller sur för att jag hade så svårt att lita på dig och våga släppa in dig i mitt liv...
Inte ens när jag sökte gräl för att skrämma bort dig så släppte du taget.
Du såg rakt igenom mig och såg hur rädd jag var...
För att lita på dig...
För att älska....
För att våga...
Du höll bara om mig...
Och älskade mig...
Tills all min rädsla var borta....
Det måste verkligen ha varit ödet som förde i hop oss.
Jag va just på väg att gå hem när vi träffades.
Våra ögon möttes över en kass låt och vi himlade samtidigt med ögonen...
Vi skrattade och gick till ett bord och satte oss att surra som om vi var gammla vänner.
Jag har aldrig kännt sån samhörighet med nån förr....
Sen när dom spelade kvällens sista låt så dansade vi tätt intill varann...
Då visste jag fortfarande inte vad du hette.
Två halvor av ett helt...
Så kändes det...
Vad fånigt det låter...
Hade jag vetat hur kort tid tillsammans vi skulle få hade jag inte slösat bort så mycket av den på att vara rädd för att älska dig...
Jag kommer ihåg hur blyg jag var när jag träffade din mamma för första gången.
Jag borde kanske ringa henne.
Det var ett tag sen...
Två halvor av ett helt....
Nu är jag ensam...
Saknar dig...