Hej älskling.
Det har regnat hela dan och tunga moln glider sakta förbi.
Satte mig vid köksfönstret med en kopp kaffe och tittade ut.
När jag kollade på klockan hade det gått tre timmar och kaffet var kallt.
Några av dina jobbar kompisar kom förbi idag.
Gav mig en blombukett och hade med sig fika.
Dom pratade om dig.

Dom hade så många historier. Vissa roliga andra som bara visade hur mycket dom gillar dig och saknar dig.

Dom stannade inte så länge.
Det var roligt att dom kom men det var skönt när dom for.
Det är kallt inom mig.
Kom och värm mig älskling.
Snälla..... Kom tillbaka.....
Jag orkar inte mer...
Utan dig....
Snälla....
Ta mig med dig....
Jag känner mig så tom...
Du är ju min bästa vän.

Min inspiration.

Du fick mig att öppna mig för dig och din familj.
Din kärlek förändrade mig...
Sen var du borta....
Jag fryser...

Hej älskling.
Det har varit fint väder idag.
Solen värmde och det blåste nästan inte alls.
Jag beslöt mig för att gå på en promenad.
Vet inte riktigt vart jag gick, jag bara lät tankarna och fötterna gå dit dom ville...
Jag nästan njöt av att komma ut...
När jag kom hem var jag utmattad och för första gången på länge är jag inte helt grå i ansiktet. Kinderna är faktiskt rosiga.
Du skulle nog inte känna igen mig nu.
Jag har tappat flera kilon och håret är alldeles livlöst.
Jag sitter och dricker en kopp the.

Jag tog fram din favorit kopp av bara farten.

Jag satte läpparna på den sida du brukar dricka.

Sen ställde jag försiktigt tillbaka den i skåpet igen.

Jag saknar dig......
Jag fick höra att det var en massa blod på marken.
Ditt blod...
Visiret hade gått sönder, vill inte tänka på vad dom vassa delarna gjorde med ditt ansikte.
Fick höra att det var tur att du bröt nacken och inte behövde plågas...

Tur.

Tur hade det varit om du fortfarande var hos mig.

Nu har drömmarna börjat komma.
Kuratorn sa att dom skulle göra det...
Fruktansvärda drömmar...
Om dig...
Jag drömmer om olyckan.
Ibland är det jag som kör bilen och ser din kropp komma farande över motorhuven.
Ibland sitter jag bakom dig och överlever...
Du ligger där på marken och ropar efter mig men jag hinner aldrig fram...

Jag vaknar panikslagen och sträcker mig efter dig.

Men du är inte där..

Och du kommer aldrig mer att vara det.

Jag saknar dig...

 
Hej älskling.
Jag sitter i sängen.
Har inte varit uppe på hela dan annat än för att hämta vatten och gå på toaletten.
Jag orkar bara inte.
Din moster kom förbi.
Jag orkade inte gå till dörren.
Svarade inte i telefonen heller...
Jag har sovit mycket, eller snarare legat i dvala eller nåt.
Jag drömmer inte och trots att jag sover hela dagar så är jag inte det minsta piggare än innan...
Kommer det nånsin sluta göra ont?
Läker tiden verkligen alla sår?
Gör den det????
Jag tyckte alltid det var farligt när du körde motorcykeln på vintern,
men du körde alltid försiktigt och bilen du krockade hade fått sladd.
Du hade ingen chans...
Ingen blev skadad.
Förutom du...
Det satt ett litet barn i bilen.
Olyckan var inte ditt fel, men det vet du nog redan.
Familjen i bilen blev svårt chockade.
Din mamma träffade dom på kuratorns inrådan.
Jag orkade inte...
Trodde aldrig jag skulle vara tvungen att leva utan dig...
Aldrig...

Ensamma bron?    

Vägen till narnia?

Här kommer några mysiga vinterbilder som jag tog med mobilen i lördags när jag och G bestämde oss för en promenad.

Påpälsade och leende fick vi en härlig inpirationsgivande mysig promenad.

Hoppas ni tycker om dom.

Kramiz