Tystnaden var så högljudd att jag ville hålla för öronen...
-Snälla funka nu, bad jag tyst för mig själv, samtidigt som jag satt så tyst och stilla jag bara kunde, för att inte göra saken värre...
Magen kändes som jag svalt en stor, frätande, blyklump och jag började må illa...
-Snälla funka nu...
-SATANS JÄVLA SKIT RACKEL!!!, skrek han och ställde sig upp så sakerna flög.
En skiftnyckel landade just brevid min fot...
Han var rasande och knuffade undan allt som var i vägen för honom.
Jag försökte kliva undan, men var inte snabb nog...
Handen träffade hårt över bröstkorgen och jag rammlade baklänges över stolen jag just suttit på.
Jag viftade med armarna för att få tag i nåt,
men där fanns inget...
Bara luft...
Och sen...
PANG!
När jag vaknade upp en stund senare, kändes det som om huvudet skulle sprängas...
Det tog flera sekunder innan jag förstod vad som hänt och hur jag hamnat där...
Då kom tårarna.
Över smärtan...
Över rädslan...
Över chocken...
Över mig själv....
Jag ställde mig försiktigt upp...
Kände mig svag och snurrig...
Han satt vid köksbordet och rullade en ciggarett.
Jag ställde mig framför honom...
Han lyfte knappt blicken.
Där fanns ingen ånger...
Inget dåligt samvete...
-Jag mår inte så bra, snyftade jag.
-Jaha?, sa han, och gick ut och rökte...